Enkelbeckasin  Gallinago gallinago

Latinskt namn:
Gallinago gallinago - vilket betyder, höna.

Typiska kännetecken:
26 cm. Brunspräcklig kraftig kropp med mycket lång rak näbb som är överdragen med en känslig hud.

Finnes:
Allmänt i hela Sverige.

Äter:
Maskar, insekter, larver och sniglar men också av frön från diverse kärrväxter.

Läte:
Under störtdykningar från hög höjd får luften enkelbeckasinens yttre sjärtpennor att vibrera varvid ett ljudligt brummande läte uppstår.

Häckar:
Vid alla typer av våtmarker. Den ganska djupa bogropen placeras ofta i en tuva och är fodrad med torra strån.Ofta ruvar honan ensam de fyra brungröna äggen i 19 eller 20 dygn. Föräldrarna hjälps sedan åt med att ta hand om ungarna som kan flyga efter ytterligare 19 till 20 dygn. Ibland läggs sedan en andra kull.

Namnet enkelbeckasin nämns 1785 och är från början en jaktterm. Enkel syftar på artens relativa storlek. I Sverige finns även dubbelbeckasin och dvärgbeckasin. Enkelbeckasinen har även kallats för horsgök, mullsnäppa och vallsnäppa.

Under mitten av 1800-talet var slättbygderna i södra och mellersta Sverige betydligt fuktigare än vad de är idag. Hävdade sidvallsängar, mader och kärrmarker utgjorde en mycket stor del av jordbrukslandskapet. Förutsättningarna för en rik förekomst av enkelbeckasin och andra våtmarksfåglar var mycket goda. Redan från början av 1900-talet finns uppgifter om att enkelbeckasinen gått mycket kraftigt tillbaka i jordbruksbygderna. Minskningen har av allt att döma fortsatt under hela 1900-talet, om än i skiftande takt under olika perioder och i olika delar av landet. Under slutet av 1980-talet uppskattades det svenska beståndet till 150.000 par.

Anländer till landet tidigt på våren, ofta i slutet av mars. Strax efter ankomsten spelar den ofta om dagen, längre fram är spelet mer koncentrerat till skymningen och gryningen. Spelet börjar på marken med ett tickande läte som ökar i hastighet. Så fladdrar beckasinen upp, och på lagom höjd störtar han sig nedåt, varvid som luftströmmen sätter de yttre stjärtpennorna i dallring. Ljudet blir vibrerande genom snabba ändringar i lufttrycket orsakade av att också vingarna vibrerar samtidigt. Båda könen kan åstadkomma denna gnäggande låt, vanligast är det dock hanen man hör.

Höststräcket börjar i slutet av juli och pågår till in i november. Undantagsvis kan enkelbeckasinen övervintra i södra Sverige, men flertalet fortsätter mot västra eller södra Europa. Ibland så långt ner som till norra Afrika. 

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck