Mosnäppa  Calidris temminckii

Mosnäppa © Steve Dahlfors

Latinskt namn:
Calidris temminckii - Calidris är egentligen ett namn på en fågel och temminickii är givet till ära åt en holländsk zoolog vid namn C. J. Temminck.

Typiska kännetecken:
14 cm. En mycket liten vadare. Dystert gråaktig med några oregelbundet placerade mörka fläckar på vingarna. I flykten ser man att de yttre stjärtpennorna är vita vilket skiljer den åt från snarlika småvadare.

Finnes:
Från norra Jämtland till Torne lappmark

Äter:
Små insekter, maskar och kräftdjur.

Läte:
Ett kort drillande "tirrr".

Häckar:
I en liten grop i marken. 

Namnet användes 1871. "Mo-" kommer av mo, sandhed, sandig skogsmark, sandjord. Namnet syftar rimligen på att arten, i motsatsen till de flesta andra vadare, åtminstone delvis häckar på torr, sandig eller stenig mark. Arten har även kallats Temmincks strandvipa, Temmincks strandlöpare, movipa och dvärgpytta.

Mosnäppan beskrevs som en egen art först 1812. Den hade i början av 1800-talet en mycket rikare förekomst längs Bottniska vikens stränder än vad den har idag. Under 1930-talet häckade den mycket allmänt vid sandstränder i Västerbotten, enligt vissa uppgifter vanligare än drillsnäppan. Sedan början 1960-talet har arten minskat mycket kraftigt. Tidigare häckade mosnäppan på flera håll på slåtterängar och betade strandängar längs Torne älv men där har den nu försvunnit helt, av allt att döma på grund av upphörd hävd. När det gäller bestånden i fjällkedjan finns inget som tyder på några populationsförändringar i miljöer ovanför trädgränsen. Det svenska beståndet beräknades under slutet av 1980-talet till ca 6.500 par.

Mosnäppan häckar framför allt i anslutning till sandiga sjö- och älvstränder med gles vegetation men så länge kravet på gles och låg vegetation uppfylls kan man finna mosnäppan i flera olika miljöer.

Kring mitten av maj passerar arten norrut såväl vid kuster som inne i landet och slutet av månaden är den tillbaka på sina häckningsplatser. Den häckar gärna i enstaka par eller små kolonier.

De fyra päronformiga äggen är grågula eller gröngrå med rödbruna och gråvioletta fläckar. De läggs i senare hälften av juni eller början av juli. Bogropen är ibland helt öppet placerad, stundom mera dold. Emellanåt kan boet ligga invid en gård, och platsen kan vara såväl torr som sank. Bogropen kläds medtorra strån och fjolårslöv. Båda könen ruvar omkring 20 dygn.

Födan utgörs mest av små insekter, dessutom maskar och små kräftdjur. Den har ett typiskt musliknande sätt att söka föda, då den kryper omkring vid kanter av pölar.

Höststräcket börjar omkring 1 juli och pågår in i september. De äldre kommer till flyttfågellokalerna i södra Sverige kring mitten av juli, och ungefär en månad senare börjar ungarna visa sig. Sträcket går fram såväl över land som längs kusterna. Mosnäppan tillhör de mer långflyttande av våra småvadare. Främst flyttar de till Medelhavets stränder och Västafrikas kuster.

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck

Visa en fågel

Fritextsök på fageln.se

Loading

Mosnäppa – läte

(Källa: Fuglar i Hordaland)

Mosnäppa – relaterat

Wikipedia

Hjälp småfåglarna i vinter

På sidan "Vinterfågelmatning" får du tips om hur du bäst kan hjälpa småfåglarna under vintern.

Landskapsfåglar

Symboler för de svenska landskapen

FORUM

Välkommen att diskutera och ställa frågor om allt som rör våra vilda svenska fåglar. Du kan även bifoga en bild till ditt inlägg.

Kontakt (ej frågor om fåglar)

OBS! För fågelobservationer eller fågelfrågor, använd forumet. E-post till webbansvarig, använd kontaktformuläret.

© 2010-2017 fageln.se
CMS by N2CMS | HTML Template ResponseEve