Rödstjärt  Phoenicurus phoenicurus

Latinskt namn:
Phoenicurus phoenicurus - Kommer från grekiskan och betyder purpurröd stjärt.

Typiska kännetecken:
14 cm. Hannen i häckningsdräkt är färggrann, med vit panna, svart strupe och grå mantel. Stjärt och undersida rödbrun. Honan är oansenligare färgad, brunaktig med ljus undersida och tegelröd stjärt.

Finnes:
En av våra mest spridda arter och finns i hela landet.

Äter:
Insekter men ibland även bär.

Läte:
Sången är kort men omväxlande, ofta med härmljud i. Kan påminna om både stenskvättans och svartvita flugsnapparens sång.

Häckar:
Boet byggs i någon hålighet i träd eller murar, inte så sällan i jordhålor på marken eller under stenar.

Namnet nämns första gången ca. år 1500 men är säkert äldre än så. Det hänsyftar så klart på de roströda yttre stjärtpennorna.

Rödstjärten föredrar att häcka i öppna, varma och torra skogsmiljöer. Eftersom det sydsvenska skogslandskapet var av en helt annan, mer öppen karaktär under 1800-talet torde rödstjärten ha varit vanligare förr. En del äldre uppgifter tyder dessutom på att arten tidigare varit vanligare även i anslutning till bebyggelse. Den svenska häckfågelpopulationen är uppskattad till 100.000 – 300.000 par.

Rödstjärten anländer till Skåne normalt i mitten på april medan till de nordligare delarna av landet anländer den i slutet av maj eller i början av juni. När hannen anlänt på våren låter han höra sin sång vid praktiskt taget alla tider på dygnet. Rödstjärten känns lätt igen på den varmt roströda stjärten. När han sitter stilla, dallrar han ideligen på stjärten. Han gör ett nervöst intryck och vill helst sitta fritt under sången.

Gunnar Bruzewits skriver att rödstjärten på en del håll i Finland kallades för dödsfågeln därför att man inbillade sig att någon skulle dö före årets slut i den gård vars flaggstång han valt till sångställe.

Under själva bobyggandet avtar emellertid sången för att sedan åter öka när ruvningen påbörjas. Boet byggs i någon hålighet i träd eller murar, inte så sällan i jordhålor bland trädrötter på marken eller under stenar. Ibland på mer otroliga ställen som i gamla bilvrak, brevlådor och bortslängda stövlar. Rödstjärten är dessutom en vanlig gäst i fågelholkar. Boplatsen utväljs av hannen och sedan inviterar han honan till den tilltänkta boplatsen. När honan sedan accepterat en bohåla, sköter hon helt byggandet av boet, som består av gräs, bark, mossa och rötter med en invändig beklädnad av hår och fjädrar. Äggen, fem till åtta till antalet, är blågröna, undantagsvis med sparsamma och otydliga fläckar. Äggen läggs i maj till juni och kläcks efter två veckor. I princip är det honan som sköter ruvningen. Båda könen matar däremot ungarna. Om två kullar läggs, övertar hannen ensam matningen av den första kullens ungar när honan på nytt ligger och ruvar den andra kullen.

Födan består av allehanda insekter, men även bär har rapporterats ingå i matsedeln. Ungarna uppföds huvudsakligen på insektslarver.

I augusti drar rödstjärten söderut till vinterkvarteren i savann och buskskog i ett bälte tvärs över Afrika söder om Sahara. Flyttningen kan gå snabbt och det har noterats att rödstjärten kan flytta 2.050 km på fem dagar. 

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck