Talltita  Parus montanus

Latinskt namn:
Parus montanus borealis - vilket betyder, mesen som lever i de nordliga bergen.

Typiska kännetecken:
12 cm. En gråbrun fågel med svart matt hjässa och svart liten haklapp. Vita kinder och ljus gråvit undersida med en svagt brun antydning. Mörkare enfärgad grå rygg. På vingarna syns också ett ljust band längs med vingfjädrarna

Förväxlingsrisk:
Entitan: Mycket svårt att på utseendet skilja talltitan från entitan. Entitan har gråvita kinder och gråvit undersida. Ryggen är grå med en brunaktig ton. Vingarna helt enfärgade utan vingband.
Lappmes: Färgerna går mer i brunt, grått och vitt. Lappmesen har en betydligt större haklapp.
Svarthätta: Svarthättan är en sångare med slankare kropp än titorna. Svarthättan är mer jämngrå över hela kroppen.

Finnes:
I hela landet utom på Gotland och norra Öland.

Äter:
Lever av insekter, spindlar, fjärilslarver samt granfrön och bär.

Läte:
Locklätet ett raspande typiskt ”täh” eller ”pitjä”.

Häckar:
Hålhäckande mes som trivs bäst i blandskog men i fjälltrakterna häckar den även i rena björkskogsregioner.

Namnet nämns första gången 1871. Det har säkert bildats i analogi med den närbesläktade entitans namn. ”Tall-” syftar på att arten i mycket större utsträckning än entitan är bunden till barrskog. Arten har även kallats nordisk mes.

I Sverige häckar talltitan allmänt över hela landet utom på Gotland och norra Öland. Vanligast är den i barr- och blandskog, men i fjälltrakterna häckar den även i björkregionen. Antalet häckande par uppskattas till mellan 1.000.000 till 2.000.000 par.

Talltitan är den som är minst beroende av redan befintliga hål för sin häckning. Den hackar ofta själv ut sitt bohål i ett dött träd eller en stubbe med murken ved. Vid detta arbete hjälps hanen och honan åt men huvudansvaret tycks ligga på honan. Talltitans bohål brukar vara mycket omsorgsfullt uthackat med rundat ingångshål. Själva boet byggs av honan ensam. Som bomaterial använder hon framför allt enbast, ofta med en blandning av hår och dun. Äggen är vita med röda prickar. De läggs i slutet av maj eller i juni, och kullen består av mestadels sju till nio ägg. Ruvningen sköts av honan ensam och pågår omkring fjorton dagar. Hon matas under denna period av hanen. Ungarna stannar i boet omkring arton dagar och matas av båda föräldrarna, främst med fjärilslarver, små insekter, spindlar och liknande föda. Även de vuxna fåglarna äter under sommaren främst sådana smådjur men dessutom granfrö och bär, särskilt enbär. Talltitan hamstrar frön liksom många andra mesar. Genom sin hamstring har talltitan alltså ökat sina möjligheter att klara sig utan att behöva flytta söderut.

Talltitorna brukar vanligen tillbringa vintern strykande omkring tillsammans med andra mesar och det hör till undantagen att dessa kringstrykande talltitor lämnar landet. Dock tycks den inte vara fullt lika stationär som entitan. 

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck