Skärpiplärka  Anthus petrosus

Skärpiplärka, © Bertil Sundberg

Latinskt namn:
Anthus petrosus - Släktnamnet Anthus är grekiska och betyder blomma. Artnamnet är latin och betyder stenig. Hela manet översatt blir då ungefär "Blomman bland stenarna".

Typiska kännetecken:
Mörkbrun på ovansidan. Streckat mattgul på undersidan. Mörka ben och näbb.

Finnes:
Klippmiljöer vid kusterna t.ex. skärgårdsöar.

Äter:
Insekter.

Läte:
Hög och tunn sång med metallisk klang. "tsiip" eller "tsiipiip".

Häckar:
Skärpiplärkans bo är enkelt och läggs på marken bland stenar eller grästuvor.

Skärpiplärkan är bunden till havsstränder. Emellertid kan den i denna miljö stundom häcka sida vid sida med ängspiplärkan, med vilken den också särskilt lätt kan förväxlas. Skärpiplärkan är dock större och gör ett ner robust intryck. Bästa fältkännetecknet är emellertid den mörkare och mer enfärgat gråsvarta ryggen.

I vårt land hör skärpiplärkan till de klippiga havssträndernas karaktärsfåglar, och den är utbredd längs såväl västkusten som ostkusten. Den slår sig huvudsakligen ned där kusten är klippig och stenig. Boet läggs också i sådan terräng. Det är oftast mycket svårt att hitta, då det görnmes väl i en klippskreva bland stenar eller i skydd av någon tät buske. Det är större än ängspiplärkans och trädpiplärkans och konstrueras av mossa och torrt gräs, invändigt med finare växtmaterial och ofta hår. Äggen är färdiglagda i slutet av april eller i maj. De är fyra till sex, vanligen fem. Äggens bottenfärg är vitaktig men verkar i regel nästan enfärgat gråbruna på grund av de täta fläckarna. Endast honan ruvar, och ungarna kiäcks efter fjorton dagar. Båda föräldrarna matar ungarna.

Födan utgörs av insekter, förmodligen till stor del flugor och fluglarver, samt allehanda andra småkryp i strandkanten, exempelvis små kräftdjur och mollusker. Skärpiplärkan är den härdigaste av våra piplärkearter, och den övervintrar ofta i södra Sverige. Särskilt vanlig synes den under vintern vara på västkusten. Flertalet skärpiplärkor lämnar dock landet, och sträcket äger rum huvudsakligen under september och oktober, då den kan ses i blandade flockar med andra piplärkearter. Vinterkvarteret för dessa individer ligger i västra Europa. Åter i mars-april.

I Norge finns ungefär hälften av alla världens skärpiplärkor. I Sverige ca 2 procent.

Källa: Wikipedia m.m.

Visa en fågel

Fritextsök på fageln.se

Loading

Skärpiplärka – fler bilder

Skärpiplärka – relaterat

Wikipedia

Landskapsfåglar

Symboler för de svenska landskapen

FORUM

Välkommen att diskutera och ställa frågor om allt som rör våra vilda svenska fåglar. Du kan även bifoga en bild till ditt inlägg.

Kontakt (ej frågor om fåglar)

OBS! För fågelobservationer eller fågelfrågor, använd forumet. E-post till webbansvarig, använd kontaktformuläret.

© 2010-2017 fageln.se
CMS by N2CMS | HTML Template ResponseEve