Latinskt namn:
Locustella luscinioides – Släktnamnet ”Locustella” betyder – liten gräshoppa, hänsyftande på sången. Artnamnet ”luscinioides” betyder – näktergalslik.
Typiska kännetecken:
Ca 14 cm. Rödbrun rygg, ljus undersida. Helt ofläckad. Svår att upptäcka. Uppmärksammas främst på sången.
Finnes:
Sällsynt vid näringsrika slättsjöar (ca 50 par 2010). Främst i Skåne men även på vissa platser i mellansverige. Vanligare i t.ex. östra Europa.
Äter:
Insekter.
Läte:
Sången ett tonlöst insektsliknande surrande som kan pågå i timtal, framförallt under natten.
Häckar:
I vassruggar, gärna med inslag av buskar. Boet placeras inne i vassen.
Vassångaren är en relativt sen invandrare i landet. Den anträffades första gången i Sverige vid Hammarsjön i Skåne den 12 juni 1947. Häckar numer regelbundet i södra delarna av landet.
Vassångaren föredrager sumpigare områden än exemplevis gräshoppssångaren, och finns särskilt i bladvass.
Parningsleken skall enligt engelsmannen Howard likna gräshoppsångarens. Boet läggs vanligen på avbrutna vasstänglar, minst 15 cm, ibland mer än en halv meter över vattenytan. Vassångaren väver inte in stänglar i boet som rörsångaren gör. Boet kan stundom även läggas i annan sumpvegetation, exempelvis i en starrtuva. Själva boet är påfallande stort och kan erinra till konstruktionen om de små sumphönsens. Tysken Schiermann anger, att vassångaren väter vassblad för att bygga boet, i vilket även andra växtdelar kan ingå. Enligt Schiermann bygger endast hanen.
De tre till sex, i regel fyra, äggen är vitaktiga med täta, gråbruna fläckar ruvas i ca 11 dygn. Ungarna flygga efter ytterligare ca 2 veckor. Vassångaren lägger ibland två kullar. Vissa hanar sjunger fortfarande långt in i augusti.
Vassångaren övervintrar i Afrika söder om Sahara dit den flyttar i augusti ungefär. Återvänder i april-maj.
Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck
Länkar:
Wikipedia
Artportalen:
– Bildgalleri
– Rapporterade observationer av vassångare