Gråhäger  Ardea cinerea

Latinskt namn:
Ardea cinerea - vilket betyder, askgrå häger.

Typiska kännetecken:
84 – 102 cm. Vingbredd 155 – 175 cm. I huvudsak grå på ovansidan och vit eller ljusgrå på undersidan. Flyger med kupade vingar, och framifrån syns då vita fläckar på vingknogarna. Flyger med indragna hals, och även när den står har den ofta halsen krökt. Sitter gärna i träd.

Förväxlingsrisk:
Trana: Tranor sitter praktiskt taget aldrig i träd. Både stående som flygande tranor har oftast en rak hals. Tranan har en yvig plym som döljer stjärten.

Finnes:
Häckar mest i södra delarna av Sverige. Undantag är Öland och Gotland där den uppträder mer sporadiskt. Häckar mer sällsynt i mellersta Sverige.

Äter:
Fisk, grodor, vatteninsekter, maskar och ibland även sorkar och möss.

Läte:
Ett ljudligt hest kraxande "kah-ährk".

Häckar:
Trivs bäst tillsammans i större eller mindre kolonier. Boet byggs oftast högt uppe i ett träd, men det kan även duga med lägre buskar, i vassen eller sällsynt på marken. 

Ordet häger är känt sedan medeltiden, ca. 1400 – 1450, men förekommer i ortsnamn som torde gå tillbaka till järnåldern som t.ex. Hägerstad i Östergötland. Arten kallas också för grå häger eller vanlig häger.

När hägern först kom till Sverige är lite oklart men redan på 1600 – och 1700 – talet fanns väletablerade hägerkolonier kring de sydskånska sjöarna. Gränserna för artens utbredning i historisk tid är ej heller helt fastlagd, men sedan 1950 – talet har hägern spridit sig snabbt norrut och nådde under 1970 – talet ungefär den spridningen som den har idag. Antalet häckande par i Sverige ca. 7000.

De ofta fem till antalet lagda äggen ruvas i 25 till 28 dagar av båda föräldrarna. Dock blir det bara i snitt 3 ungar som blir flygfärdiga från varje bo. Under första levnadsåret överlever bara 67% av ungarna. Under de fortsatta levnadsåren är dödligheten mycket låg, och en häger kan bli upp till 20 år.

Under hösten flyttar inte hägern längre söderut än att den kan hitta öppet vatten. Under strängare vintrar kan den flytta ner till Danmark, Holland eller Belgien och en del kan även flytta så långt som till Sydspanien eller Nordafrika. Återkommer när isarna börjar spricka upp på våren. 

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck