Trana  Grus grus

Trana © Steve Dahlfors

Latinskt namn:
Grus grus - vilket skulle vara ljudhärmande.

Typiska kännetecken:
114 -130 cm. En av våra största fåglar. Grå med svartvit teckning på hals och huvud och med svarta vingspetsar. Stor yvig plym som döljer stjärten. Flyger under flyttning i V-formation, och skiljer sig då från flygande gäss och svanar på de utsträckta benen som når långt utanför stjärten.

Förväxlingsrisk:
Gråhäger: Hägrar häckar ofta i träd, vilket tranan aldrig gör, och både sittande som flygande hägrar har oftast en böjd hals. Saknar tranans yviga plym. 
 
Finnes:
Väl spridd över hela Sverige.

Äter:
Bär, knoppar, spillsäd och andra vegetabilier men också av insekter, maskar, sniglar, grodor och möss.

Läte:
Vittljudande nasala och skorrande trumpetstötar.

Häckar:
Huvuddelen av det svenska beståndet häckar i Norrlands skogs- och myrmarker. Bebor även mossar och sumpmarker. Boet ligger på marken och består av mossa, starr och kvistar.

Namnet "trana" nämns tidigast på 1400-talet men är säkert mycket äldre. Motsvarande namn finns i de övriga nordiska språken och tros vara ljudhärmande.

Tranan har sedan urminnes tider varit ett uppmärksammat vårtecken. Under antiken sa man att tranans trumpetande på våren var signalen till jordbrukarna att börja plöja sina åkrar. På Öland kallades tranan för "marknadsfågeln" för hon flyttade alltid förbi mot söder vid tiden för Frömarknaden omkring den 15 september.

Under antiken ansågs tranans kött vara hälsosamt, och under medeltiden var trankött en uppskattad delikatess vid furstars bord. Vid en middag för en ärkebiskop i York under 1400-talet serverades två hundra tranor. I Västergötland var man övertygad om att endast vänstra sidan av tranan var ätbar. Den andra smakade tran.

Sedan gammalt har tranan varit symbolen för vaksamhet. Hon har ofta avbildats med en sten i foten. Man trodde nämligen att den tranan som utsetts till att hålla vakt över sina sovande kamrater, alltid höll en sten i sin upplyftade fot, somnade hon, skulle stenen falla till marken och väcka henne. Alexander den store lär på sina fälttåg ha apat efter metoden för att inte somna av fruktan för krigshärens uppror.

I slutet av mars och början på april återkommer tranorna till Sverige. Tusentals tranor brukar då rasta vid Hornborgarsjön, där man även kan få tillfälle att se den berömda trandansen, innan de fortsätter norrut. Hanen och honan brukar anlända samtidigt till häckplatserna. Sannolikt håller tranparet ihop livet ut.

I slutet av april eller början på maj läggs de två äggen och ruvas i ca. 30 dygn av båda makarna. Ungarna kläcks med ett par dagars mellanrum och är flygfärdiga efter nio till tio veckor. Under tiden som tranorna befinner sig på sina häckplatser är de ytterst vaksamma och lättskrämda.

Under de snaste åren har tranan ökat kraftigt i antal och det nuvarande beståndet av tranor är runt 20.000 till 25.000 hackande par. År 2005 räknades 49.000 tranor in under en höstinventering

I augusti till oktober lämnar tranorna landet och rastar då ibland annat i Skåne och på Öland. De fåglar som inte häckade flyttar först, varpå familjer med ungar följer. Övervintringsplatser är i huvudsak Sydeuropa och Nordafrika.

Trana är landskapdjur och landskapsfågel för Västergötland.

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck

Visa en fågel

Fritextsök på fageln.se

Loading

Trana – fler bilder

Tranor
Trana © Steve Dahlfors

Trana – läte

(Källa: Fuglar i Hordaland)

Landskapsfåglar

Symboler för de svenska landskapen

FORUM

Välkommen att diskutera och ställa frågor om allt som rör våra vilda svenska fåglar. Du kan även bifoga en bild till ditt inlägg.

Kontakt (ej frågor om fåglar)

OBS! För fågelobservationer eller fågelfrågor, använd forumet. E-post till webbansvarig, använd kontaktformuläret.

© 2010-2017 fageln.se
CMS by N2CMS | HTML Template ResponseEve