Vinterhämpling © Steve Dahlfors
Latinskt namn:
Linaria flavirostris – vilket betyder ungefär gulnäbbad tistelätaren.
Typiska kännetecken:
14 cm. En gråbrunspräcklig fågel som ofta håller till på marken. Hanen är svagt rosa på övergumpen.
Förväxlingsrisk:
Gråsiska: Har liten svart haklapp och röd pannfläck samt oftast gråare i dräkten.
Finnes:
Häckar sällsynt i västra fjällen men besöker de södra delarna av landet under vintern. Vanligare i Norge.
Äter:
Lever mer eller mindre uteslutande av fröer.
Läte:
Ett studsande ”tjutt tjululutt”.
Häckar:
I öppna trädlösa landskap med hedliknande vegetation. Bygger sitt bo bland klippor och i klippskrevor. Hannen är en flitig sångare och börjar gnola på sin låt redan under vintern. Vinterhämplingen bygger ett enkelt bo i en klippskreva eller på marken, som fodras med fjädrar. De fem till sex äggen har mörka fläckar mot en blå bakgrund. Ofta läggs två kullar, en i maj och en i början av juli månad. De matade ungarna får nog en hel del insektskost, men som vuxen äter vinterhämplingens endast fröer.
Vinterhämplingen är typisk för ett öppet, trädlöst, hedartat landskap med rik förekomst av kala klippor.
Namnet vinterhämpling har en ganska komplicerad historia, speciellt då det latinska namnet. Linné som namnsatte fågeln hade aldrig själv sett den i verkligheten utan bara på bild och tyckte då att det såg ut som en fink, varför den fick namnet ”fringilla” (se latinnamn på exempelvis bofink). Ett par hundra år senare kom man på att det inte var en fink, utan antog då att det var en gråsiska. Ännu lite senare upptäckte man att det inte heller var en gråsiska och fick då sitt nuvarande namn. Det svenska namnet, vinterhämpling, har den fått för att den nästan uteslutande syns under vintern. Arten har också kallats för riska, gulnäbbad fink, och gulnäbbad hämpling.
Under större delen av 1700-talet var arten helt okänd som häckfågel. Det första häckningsfyndet i Sverige gjordes inte förrän 1875 då ett bo hittades vid Karesuando i Torne Lappmark. Sedan dess har bara ett fåtal bon hittats. Sverige ligger egentligen öster om artens utbredningsområde. Här finns kanske bara 200-300 häckande par. Huvuddelen av det europeiska beståndet av vinterhämpling finns i Norge där den häckar tämligen allmänt. Det norska beståndet bedöms vara i storleksordningen 10.000–25.000 par. Många av dessa kommer ner till Sydsverige under hösten och vintern.
Under flyttningen ses vinterhämplingen årligen i södra och mellersta Sverige antingen i småflockar eller tillsammans med andra finkar.
Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck, Fåglarna i Sverige – antal och förekomst (2025)
Länkar:
Wikipedia
Artportalen:
– Bildgalleri
– Rapporterade observationer av vinterhämpling