Blåhake

Latinskt namn:
Luscinia svecica – vilket betyder, den svenska näktergalen

Typiska kännetecken:
14-16 cm. Hanens strupe och bröst blått med roströd fläck. Honan mer otydligt ljusblå. Tydligt ljust ögonbrynsstreck. Intensiv sång under häckningsperioden.

Finnes:
Häckar i fjälltrakterna.

Äter:
Insekter maskar och larver som söks vid fuktiga platser.

Läte:
Utmärkande för sången är ett surrande läte, blandat med klarare, klocklika toner.

Häckar:
Gömmer sitt bo väl bland buskar och snår helst i närheten av vatten. Lägger fem till sju ägg som har en blek grönaktig eller grönblå färg med roströda fläckar. Båda makarna hjälps åt att ruva. Äggen kläcks efter cirka två veckor.

Tack vare sin intensiva sång, som är mycket varierad och full av härmningar och surrande läten, har blåhaken kallats ”de svenska fjällens näktergal”. Ibland får man intrycket att fågeln rentav sjunger tvåstämmigt. Blåhaken är typisk för fjällens björk- och videregioner. Under höstflytten visar den sig även i slättlandets våtmarker och dikeskanter.

Blåhaken i Sverige minskar i antal, tydligast i de södra delarna av fjällkedjan.

Sedan ungefär slutet av 2010-talet har en viss invandring till Sverige skett av den mer sydliga underarten vitstjärnig blåhake (Luscinia svecica cyanecula). Den vitstjärniga blåhaken trivs i fuktiga busk- och våtmarker och har börjat etablera sig med ett litet bestånd i Skåne/Halland.

Blåhaken är en flyttfågel som kommer i maj. I augusti-september flyttar den till vinterkvarteren som finns i nordöstra Afrika, Mellanöstern och västra Indien.

Blåhake är landskapsfågel för Lappland.

Källa: Wikipedia, SR Naturmorgon

Länkar:
Wikipedia
SR naturmorgon (med läte)
Artportalen:
– Bildgalleri
– Rapporterade observationer av blåhake