Buskskvätta

Latinskt namn:
Saxicola rubetra – vilket betyder, trivs vid stenblock och björnbärsbuskar.

Typiska kännetecken:
12-14 cm. Kortstjärtad och knubbig. Hanen är spräcklig i brunsvart med rostbrunt på ryggen. Ljus strimma över ögat och vita teckningar på vingar och stjärt. Honan saknar nästan helt det vita på vingarna.

Finnes:
Hela landet utom på kalfjäll. Trivs i öppen mark som t.ex ängar, kalhyggen, intill grunda slättsjöar, längs åstränder och på fuktig tuv- och betesmark.

Äter:
Insekter.

Läte:
Oroslätet består av en mjuk och kort vissling. Sången (mest under natten) är en varierande, ljudlig, rask, och kort strof med blandning av sträva raspljud, klara djupa toner med härmningar; strofen börjar lite hackigt, men accelererar och klipps av tvärt.

Häckar:
Boet läggs väl dolt i en buske eller tuva på marken. Äggen är fem till sju till antalet, blågröna, ibland med små rödaktiga prickar. Äggen ruvas i cirka två veckor i maj-juni.

Födan utgörs av smådjur, till exempel insekter och små sniglar. Buskskvättan finner sin mat framför allt på låga växter men kan också ta den på marken eller fånga den i luften. Typiskt för buskskvättan är dess sätt att sitta på en lodrät kvist, högt uppe i en buske eller annan växt, med fötterna på olika höjd, men ändå upprätt kropp.

Buskskvättan är allmän till tämligen allmän över nästan landet. Den flyttar huvudsakligen i augusti, till de tropiska delarna av Afrika och kommer tillbaka i april-maj.

Buskskvättan minskar kraftigt i antal, inte bara i Sverige utan i hela västra och norra Europa. Några av de faktorer som bidragit till en försämrad miljö för arten är t.ex. täckdikning, igenplantering av naturbetesmarker, dränering av våtmarker och tidigarelagda vallskördar.

Källa: Wikipedia

Länkar:
Wikipedia
SR Naturmorgon
Artportalen:
– Bildgalleri
– Rapporterade observationer av buskskvätta