Drillsnäppa © Steve Dahlfors
Latinskt namn
Tringa hypoleucos – vilket betyder ungefär, den som är vit under och lever vid stranden
Typiska kännetecken
20 cm. En gråbrun vadare som ofta går med en lite hukad ställning och gungar konstant med bakkroppen. Typiskt är vanan att flyga lågt över vattnet med fladdrande vingar. Under flykten ser man även att den har ett ljust vingband.
Förväxlingsrisk
Skogssnäppa: Mörkare rygg och mörka vingovansidor som är stjärnbeströdda med ljusa fläckar. Även mörkare vingundersidor. Har ett ljust sträck som börjar vid näbbroten och slutar intill ögat. Helt vit på buk och bröst.
Grönbena: Inte lika mörk på ovansidan och de ljusa fläckarna är mer kontrastlösa. Ljusare vingundersidor. Har ett ljust ögonbrynstreck som fortsätter bakom ögat.
Finnes
Allmänt i hela landet och ofta den enda vadaren vid många insjöar och åar. Häckar även längs ostkusten. Föredrar steniga stränder.
Äter
Insekter, kräftdjur och blötdjur.
Läte
Ett vasst ”hidi-didi” som ofta hörs under flykten
Häckar
Boet placeras på marken gärna en liten bit från vattnet, gärna på holmar och öar, bland bärris eller annan skyddande vegetation.
Namnet användes första gången 1834. ”Drill-” kommer av artens karaktäristiska flyktläte. Arten har även kallats för snäppa, strandvipa, beckasin och strandsittare.
Drillsnäppan tillhör den stora grupp av arter som först beskrevs från Sverige av Olof Rudbeck på hans lappländska resa sommaren 1695. Med all sannolikhet har drillsnäppan en betydligt längre historia än så. Förmodligen tillhör den den grupp av arter som invandrade allra först efter att inlandsisen släppt sitt grepp. Drillsnäppan är en av de allra mest spridda fågelarterna i Sverige med häckningar från södra Skåne upp till Trerikröset i norr. Den tillhör de vanligaste vadararterna i Sverige men minskar i antal. Det svenska beståndet av drillsnäppa halverades mellan ungefär 1985 och 2015 och fortsätter att minska om än inte lika snabbt. Anledningen tros inte vara förhållanden vid häckplatser utan snarare förändringar vid rast- och övervintringsplatser.
Drillsnäppan häckar allmänt längs steniga och grusiga stränder, gärna med ett visst sandinslag, längs rinnande vatten och vid näringsfattiga sjöar. Under senare tid har drillsnäppan på många håll i Norrlands inland funnit sig väl tillrätta vid större diken längs de otaliga skogsbilvägar som genomkorsar landskapet.
I maj eller i slutet av april återkommer drillsnäppan till sina häckmarker. Boet, en grop i marken fodrad med strån, torra löv eller barr, ligger ofta på sluttande mark och vanligen ett stycke från strandkanten, bland bärris, stensöta och berglok, i skydd av en grangren eller under ett valv av fjolårsgräs eller starr. Ofta återkommer drillsnäppan till samma strandparti år efter år.
Förvånansvärt snart efter ankomsten har honan lagt full kull. De fyra äggen är gulaktiga med en svag röd ton och med grå och brunröda fläckar. Båda könen ruvar, hannen mest. Ruvningstiden är 21 dygn. Blir drillsnäppan störd under ruvningen lämnar hon ofta boet i god tid och spelar sedan skadad för att locka bort eventuella fridstörare. När äggen kläcks följer ungarna båda föräldrarna, men redan efter någon vecka ger sig honan av söderut och lämnar över ansvaret till hannen. Födan består av insekter men särskilt flyttningen även av små kräft- och blötdjur.
Drillsnäppan flyttar ensam eller i mindre sällskap. Sträcket sker såväl dag som natt, huvudsakligen dock nattetid. Vinterkvarteren ligger i sydvästra Europa och Afrika ner till kontinentens sydspets. Sträcket sker från slutet av juni då honorna flyttar, ända till oktober då hannarna och ungarna flyttar.
Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck, Fåglarna i Sverige – antal och förekomst (2025)
Länkar:
Wikipedia
SR Naturmorgon (med läte)
Artportalen:
– Bildgalleri
– Rapporterade observationer av drillsnäppa