Latinskt namn:
Lymnocryptes minimus – Betyder fritt översatt – Den lilla som döljer sig i mossar.
Typiska kännetecken:
Ca 20 cm. Vingspann ca 35 cm. Brun med gula strimmor på ryggen och i ansiktet. Svart ”mittbena”. Spetsig stjärt. Trycker hårt och flyger upp först när man nästan trampar på den.
Förväxlingsrisk:
Enkelbeckasin: Större, ljus ”mittbena”, I flykten syns vitt i stjärten och flygsättet är mer ryckigt.
Finnes:
Från norra Dalarna och norrut, de flesta i Norrbottens län. Även sällsynt i sydvästra Småland.
Äter:
Främst blötdjur, maskar och insekter.
Läte:
Flyktspelets läte kan påminna om en avlägset galopperande häst.
Häckar:
På stora, våta och öppna myrområden. Placerar sitt bo väl dolt på marken där den lägger tre till fyra ägg.
Dvärgbeckasinen lever främst av insekter och maskar men även växtdelar. Den gungar typiskt med kroppen när den gående i mjuk lera födosöker med sin långa näbb.
Dvärgbeckasinen övervintrar i Västeuropa. Flytten sker i oktober-november. Åter i mars, till norra delarna av landet i april-maj. Enstaka individer kan vissa år stanna över vintern i södra delarna av landet.
Dvärgbeckasinens utbredning har minskat vilket sannolikt beror på utdikningar av häckningslokaler. Även jakt och dikningar på övervintringsplatserna kan påverka negativt. Det svenska beståndet av dvärgbeckasin är ganska stabilt, förutom det i Götaland som minskat kraftigt och beräknas till endast några få tiotal par.
Dvärgbeckasinen kallades förr halvenkel beckasin. Andra gamla namn är halvbeckasin och hårsnäppa.
Källa: Wikipedia, Artfakta. Bild: Marek Szczepanek, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons.
Länkar:
Artportalen:
– Bildgalleri
– Rapporterade observationer av dvärgbeckasin