Latinskt namn:
Bubo scandiacus – Fjällugglans tidigare latinska namn ”Nyctea” har numer ändrats till ”Bubo” eftersom man felaktigt hade placerade den i ett eget släkte. Studier av DNA har påvisat fjällugglans nära släktskap med berguv och därför klassificeras fjälluggla numera till släktet bubo. Släktnamnet bubo betyder uv eller stor nattfågel. Scandiacus betyder att den finns i Skandinavien.
Typiska kännetecken:
55-65 cm. Vingspann ca 140-165 cm. Hanen nästan helt vit. Honan vit med brunsvarta fläckar. Gult öga och fjäderbeklädda tarser.
Finnes:
Häckar vissa år mycket sällsynt i fjällen. Ungfåglar kan ta sig söderut utanför häckperioden vid dåliga gnagarår.
Äter:
Fjällämlar och andra smågnagare. Även fåglar.
Läte:
Under våren upprepade dova vittljudande ”uo”.
Häckar:
Ofta bo på marken på snöfri plats med god utsikt. Häckar i maj. Lägger ca 5-14 ägg beroende på födotillgången. Äggen läggs med ungefär en dags mellanrum och kläcks, ett efter ett, efter cirka fem veckor. Ungarna som därför är olika stora tas om hand av båda föräldrarna. Häckningens omfattning och geografiska utbredning styrs av tillgången på byten.
Fjällugglan förekommer i de nordligare regionerna på norra halvklotet och förflyttar sig långa sträckor i öst-västlig riktning beroende på var det finns föda. Antalet i Norden är mellan noll och några tiotal par. Fjällugglan betraktas som akut hotad i Sverige.
Källa: Wikipedia
Länkar:
Artportalen:
– Bildgalleri
– Rapporterade observationer av fjälluggla