Grönsångare © Steve Dahlfors
Latinskt namn:
Phylloscopus sibilatrix – vilket betyder ungefär, visslande lövskådare.
Typiska kännetecken:
12 cm. Längre och spetsigare vingar än övriga sångare vilket gör att den ser mer kortstjärtad och trubbig ut. Mörkt mossgrön ovansida, strupe och övre delen av bröstet ljust citrongult. Resten av magen och buken silkesvit. Tydligt gult ögonbrynssträck.
Förväxlingsrisk:
Lövsångare: Kortare vingar, längre stjärt. Gråbrun ovansida och mer enfärgad gulvit undersida.
Finnes:
Södra och mellersta Sverige samt i Norrlands kustland. Sällsynt i norra Norrland.
Äter:
Mygg, flugor, småkryp, fjärilar, bromsar och andra små insekter.
Läte:
En räcka av metalliskt drillande toner som accelererar. Brukar liknas vid ett snurrande mynt på en marmorskiva.
Häckar:
Bygger sitt bo på marken i skydd av en tuva, trädrot eller dolt bland frodig växtlighet.
Namnet grönsångare nämns första gången år 1824. ”Grön-” syftar uppenbarligen på artens gröna fjäderdräkt. Arten har även kallats för skogssångare och gulbröstad sångare. Grönsångaren uppträder i vitt skilda skogstyper. Helst i äldre lövskogar men finns ej detta att tillgå så accepterar den även barrskogar som i alla fall har något inslag av lövträd. Beståndet av grönsångare i Norrland och Svealand minskar sedan början på 2000-talet.
Så snart grönsångare återvänder från sina vinterkvarter i Nordafrika under slutet av april eller början av maj, kan man höra honom sjunga. Sången kan börjas, medan fågeln sitter på sin gren, och fortsättas, när han i oro plötsligt flyger ut, ibland i en vackert svävande glidflykt till en lägre gren på något avstånd. Härunder kan hanen ha fjädrarna något uppburrade och verka större än normalt.
Sällan kommer grönsångaren ner på marken. Emellertid är han markbyggare, inpassande boet i någon skogsbottnens hålighet men placerar gärna boet på en plats som någon tid på dagen får sol på sig. I skydd av en tuva, trädrot eller dolt bland frodig växtlighet byggs boet av gräs, löv, bastremsor samt mossa, är övertäckt och har en ingång från sidan. Insidan fodras med fina strån och rotfibrer, någon gång med hårstrån men aldrig med fjädrar.
De fem till sju äggen läggs i slutet av maj eller början av juni. De vita äggen är tätt beströdda med brunröda fläckar vilka ibland kring tjockändan samlas till en krans eller kalott. Honan ruvar ensam i 12 till 13 dygn och blir under denna tiden matad av hanen. Ungarna som matas av båda föräldrarna, blir kvar i boet under 11 till 12 dygn. Grönsångaren lägger endast en kull.
Redan från slutet av juli kan den nattflyttande grönsångaren på börja höststräcket, men huvudmängden lämnar oss i augusti.
Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck
Länkar:
SR Naturmorgon (med läte)
Wikipedia
Artportalen:
– Bildgalleri
– Rapporterade observationer av grönsångare