Härmsångare © Steve Dahlfors
Latinskt namn:
Hippolais icterina – Släktnamnet återfinns hos Aristoteles som benämning på en sångfågel. Artnamnet ”icterina” är latin och betyder gulaktig.
Typiska kännetecken:
12-14 cm. Grågrön ovansida och ljusgul undersida. Blygrå ben och ganska lång näbb med orange undre och grå övre näbbhalva.
Finnes:
Ganska jämt spridd upp till mellersta Norrland. Vanligast i de södra kustlandskapen.
Äter:
Insekter men även bär.
Läte:
Sången är snabb, ljudlig och varierad. Ett återkommande läte har jämförts med det nasala gnälliga lätet från en delfin.
Häckar:
Välbyggt skålformat bo av kvistar, löv och gräs som göms i träd eller buske. Lägger fyra till sex rosafärgade ägg med svarta prickar, som ruvas av båda föräldrar i cirka två veckor. Ungarna flygga efter ytterligare cirka två veckor. Föredrar lummig lövskog med rik undervegetation, gärna angränsande till en vassjö.
Härmsångaren är en flyttfågel som övervintrar i tropiska Afrika söder om Sahara. Den befinner sig vanligtvis bara 2,5 månader i Sverige per år, vilket gör den till en av de häckfåglar som tillbringar kortast tid i landet. Antal häckande par av härmsångare i Sverige ökar.
Härmsångaren sjunger oftast sittandes högt uppe i ett träd, under dygnets ljusa timmar. I sin sång väver den in härmningar av andra arters sång. Den härmar även afrikanska fåglar från de trakter där de övervintrar. Tack vare det kan den som är duktig på fåglars läten t.o.m. ibland avgöra var i Afrika en härmsångare övervintrat.
Härmsångaren har också kallats för bl.a. gulsångare, gulbrösta, bastardsångare och bastardnäktergal.
Källa: Wikipedia, Fåglarna i Sverige – antal och förekomst (2025)
Länkar:
– Bildgalleri
– Rapporterade observationer av härmsångare