Hornuggla © Steve Dahlfors
Latinskt namn:
Asio otus – Betyder ungefär öronuggla.
Typiska kännetecken:
Medelstor uggla 30-35 cm med ett vingspann på cirka en meter. Långa örontofsar som kan riktas uppåt. Brunspräcklig med vertikala mörkare sträck. Bröst och buk gulaktiga. När den sitter når vingen nedanför stjärten.
Finnes:
Vanligast i södra och mellersta Sverige men även i östra Norrland.
Äter:
I huvudsak smågnagare.
Läte:
I mars kan man höra hannens enstaviga ”ho” som upprepas med jämna pauser på ett par sekunder. Juninätter kan ungarnas kvidande läte höras.
Häckar:
Använder gammalt bo efter t.ex. hök eller kråka. Lägger tre till fem ägg beroende på gnagartillgång. Honan ruvar i 25-30 dagar. Ungarna, som lämnar boet innan de kan flyga, tas om hand av båda föräldrarna.
I skymning och gryning är hornugglan aktiv då man kan få se den jaga över öppna odlingslandskap där det finns närliggande skogsdungar och myrmarker. När den jagar flyger den bara någon meter över marken och knäpper med näbben för att skrämma upp bytet som den lokaliserar med hörseln. Dagtid sitter hornugglan ofta gömd i ett träd i skogen där den kan göra sig smal och svår att upptäcka om den oroas.
”Skogsuv” är en gammal folklig benämning på hornuggla vilket beror på att hornugglan liksom uvar har långa örontofsar. Även ”haruggla” har använts vilket är lite missvisande eftersom den knappast slår så stora byten som harar.
Hornugglan finns i hela landet (mindre vanlig i norr) men varierar i antal beroende på tillgång på föda. De flesta flyttar i oktober-november till Väst- och Mellaneuropa. Goda gnagarår övervintrar vissa i södra Sverige.
Antalet hornugglor i Sverige har, i det närmaste, halverats mellan 2010 och 2024. Bland anledningar till minskningen nämns t.ex. igenväxning av miljöer där hornugglan trivs samt instabilt vinterväder som missgynnar gnagare.
Källa: Wikipedia, SR Naturmorgon
Länkar:
Wikipedia
SR Naturmorgon (med läte)
Artportalen:
– Bildgalleri
– Rapporterade observationer av hornuggla