Morkulla

Latinskt namn:
Scolopax rusticola – Släktnamnet Scolopax användes av Aristoteles om en stor snäppa. Artnamnet rusticola betyder ”boendes på landsbygden”.

Typiska kännetecken:
Ca 40 cm inklusive näbben. Vingspann 55-60 cm. Spräcklig i rödbrunt. Ljusare undersida som är streckad i brunt. Mörk hjässa och lång rak näbb.

Finnes:
I hela Sverige. Glesare i Härjedalen och norra Lappland.

Äter:
Insekter och maskar.

Läte:
Karaktäristiskt lockton. Ett tunt ”kniiisp” följt av ett knorrande.

Häckar:
Boet är en grop som bäddas enkelt med t.ex. löv eller mossa. Honan lägger cirka fyra fläckiga ljusgula ägg och föder upp ungarna själv. Hanen parar sig med flera honor i sitt revir.

Morkullan lever i något fuktiga och buskiga löv- och barrskogar. Den är nattaktiv och gömmer sig i snåren under dagen.

Under häckningstiden, i skymningen, flyger morkullan en specifik rutt – ”morkullesträcket”. Eftersom den då regelbundet återkommer till samma plats flera gånger samma kväll har detta utnyttjats av jägare. EU:s fågeldirektiv förbjuder jakt av fågel under häckningsperioden vilket innebär att jakt på sträckande morkulla numera är förbjuden.

Morkullan är en flyttfågel som övervintrar i södra Europa. Den flyttar i okt-nov och kommer tillbaks i mars-april.

Källa: Wikipedia. Bild: Woodcock (Scolopax rusticola), Haroldswick by Mike Pennington, CC BY-SA 2.0, via Wikimedia Commons

Länkar:
Wikipedia
Artportalen:
– Bildgalleri
– Rapporterade observationer av morkulla