Pilfink

Latinskt namn:
Passer montanus – vilket betyder, sparven som lever bland bergen.

Typiska kännetecken:
15 cm. Något mindre än gråsparven, som den ofta förväxlas med. Könen är svåra att skilja åt, men gemensamt är den chokladbruna hättan, den vita kinden med en svart fläck samt den gråvita halsringen.

Förväxlingsrisk:
Gråsparv: Har grå hjässa och chokladbrun nacke.

Finnes:
I trädgårdar, parker, bebyggelse, huvudsakligen i södra och mellersta Sverige och östra Norrland. Glesare norrut. Inte lika bunden till människan som gråsparven.

Äter:
Insekter och ogräsfrön.

Läte:
Liknar gråsparvens, men något mera klangfullt. Den tjattrar mera och sången är en enkel och monoton ramsa sammansatt av lockläten.

Häckar:
Ofta i ihåliga träd i parker och alléer, under tegelpannor och i bland även i fågelholkar. Boet byggs av både hanen och honan och består av halm, grässtrån samt fjädrar. En kull består vanligtvis av fem eller sex ägg. Äggen ruvas av båda föräldrar i knappt två veckor innan de kläcks. Båda könen hjälps åt att föda upp ungarna. Två kullar per säsong kan förekomma.

Pilfinken är jämfört med gråsparven mindre bunden till tätbebyggelse och är mer av en trädgårdsfågel.

De gamla pilfinkarna är utpräglade stannfåglar, vilka stannar kvar på häckningsplatserna året om. Ungfåglarna är betydligt rörligare, men brukar inte heller de sprida sig mer än ett par mil. Den tätaste utbredningens nordgräns går genom norra Värmland och mellersta Dalarna. Därefter avtar tätheten längs norrlandskusten. Man har dock funnit häckande par exempelvis så långt upp i landet som Abisko, vilket möjligtvis kan förklaras med att de kommit dit med tåg! Ett annat alternativ skulle kunna vara en långväga spridning från de nordligaste delarna av Norge och delar av Murmansk, men detta är inte särskilt trovärdigt med tanke på deras spridningsmönster.

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck, Wikipedia

Länkar:
SR Naturmorgon (med läte)
Artportalen:
– Bildgalleri
– Rapporterade observationer av pilfink