Sädesärla

Latinskt namn:
Motacilla alba – vilket betyder ungefär ”Den vita som vippar med stjärten”.

Typiska kännetecken:
18 cm. Den enda svarta, grå och vita fågeln i sin storlek. Har en lång stjärt som den ofta brukar vippa med.

Finnes:
Sädesärlan är mycket allmän i så gott som hela Sverige, vanligtvis i anslutning till odlingsmark, bebyggelse och stränder. Det är bara i Norrlands obebodda skogar och myrmarker som den inte trivs. I fjällen häckar den vanligtvis i björkskogsområdet men även fåtaligt ovanför trädgränsen.

Äter:
I huvudsak insekter, spindlar, maskar och larver.

Läte:
Flyktlätet är ett tydligt, ljust ”tzilitt”. Den kvittrande sången består i huvudsak av en upprepning av locklätet.

Häckar:
Lägger vanligtvis fyra till sex ägg. Båda föräldrar ruvar äggen, som kläcks efter cirka två veckor. Både hanen och honan hjälps sedan åt att ta hand om ungarna. Ofta förekommer två kullar per säsong. Boet placeras i skreva eller hålighet i t.ex. en mur, bro, brygga, under en takpanna eller liknande. Enligt en anekdot byggde ett par bo på ett fartyg och genomförde en tur och retur-resa till Amerika. Om inte annat så illustrerar det att sädesärlan kan välja ganska ovanliga boplatser.

Namnet sädesärla nämns första gången 1538. ”Sädes” kommer av ”säde, sådd”. Det har säkert applicerats på sädesärlan eftersom den anländer vid tiden för vårbruket och för dess vana att följa lantbrukaren vid plöjning och harvning för att söka föda i den omrörda jorden. Arten har även kallats ängsärla, ringärla, kokärla, gråärla, vippstjärt, fåraspringaren och isspjärna.

Sädesärlan flyttar i september och övervintrar från Medelhavsområdet ner till tropiska Afrika. Återkommer i april. Sädesärlan hör till en av våra punktligaste flyttfåglar på våren och brukar komma till Mälardalen den 10 april.

Förr i tiden när man såg en sädesärla för första gången på året gällde det att tänka sig för. Höll man en stör eller något annat långt föremål i handen kunde man räkna med ett långt liv. Satt den första sädesärlan stilla på gårdsplanen fick man stanna kvar det året, flög hon genast sin kos måste man räkna med att flytta.

Enligt den gamla folktron hörde sädesärlan till de fåglar som det var farligt att döda. När djuren kunde tala sa hon: ”Den som rör mig, han skall mista sig”.

Den svenska populationen av sädesärlor minskar i antal.

Engelsk sädesärla (Motacilla alba yarrellii) är en underart av sädesärla som häckar i Storbritannien, Irland och kustnära västra Europa. Den observeras sällsynt men regelbundet i Sverige. Engelsk sädesärla har mörkare rygg än våran vanliga sädesärla.

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck, Wikipedia

Länkar:
Wikipedia
SR Naturmorgon (med läte)
Artportalen:
– Bildgalleri
– Rapporterade observationer av sädesärla