Latinskt namn:
Mergellus albellus – Betyder fritt översatt, den vita som dyker.
Typiska kännetecken:
Ca 40 cm. Vingspann ca 55-70 cm. Hanen omisskännlig kritvit dräkt, svart på ryggen och med tunna svarta streck på huvud och bröst. Honan och ungfåglar är grå med vit kind och rödbrun nacke och hjässa. Båda har svart runt ögat.
Finnes:
Häckar i Lappland och sällsynt i Norrbottens kustland. Vissa övervintrar vid kusten i södra Sverige.
Äter:
Fisk och ryggradslösa djur.
Läte:
Hanens spelläte är ett dovt och accelererande knarrande som avslutas med ett hickande.
Häckar:
Salskraken häckar i skogsområden med fiskrika sjöar och tjärnar eller vid lugna delar av älvar. Bo i håligheter i trädstammar, t.ex. gamla hackspettbon. En hona kan använda samma bohål under många häcksäsonger, eller t.o.m. hela livet. Lägger cirka 10 ägg som honan ruvar i en knapp månad. Ungarna söker sin egen föda redan som mycket små men håller sig nära mamman.
Salskrake, par © Steve Dahlfors
Salskraken är svår att inventera men man tror att det svenska beståndet i mitten av 1980-talet hade minskat till kanske bara 50 par. Minskningen kan ha berott på hårda vintrar i övervintringsområdena. Sedan dess har en långsam ökning skett och senare beräkningar visar att det finns cirka 1.100 häckande par i Sverige. Förutom hårda vintrar kan hot mot salskraken vara t.ex. föroreningar, predation från mink och brist på bohål p.g.a. skogsbruk.
De flesta salskrakar övervintrar i Östersjön eller i västra/mellersta Europa. Höstflytten sker i oktober-december. Åter i april-maj.
Källa: Wikipedia, NatureGate, Artfakta, Fåglarna i Sverige – antal och förekomst (2025)
Bild: DickDaniels (http://theworldbirds.org/), CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons
Länkar:
Artportalen:
– Bildgalleri
– Rapporterade observationer av salskrake