Latinskt namn:
Glaucidium passerinum – vilket betyder, uggla liten som en sparv.
Typiska kännetecken:
16-18 cm. Storlek ungefär som en domherre. Europas minsta uggla. Mycket liten med rundat huvud. Svänger ibland på stjärten. Flykten snabb och går i bågar över längre sträckor. Sitter ofta i grantoppar. Aktiv mest på morgonen och kvällen men även mitt på dagen.
Finnes:
I hela landet utom längst upp i nordvästra delen av Sverige, Öland och Gotland. Häckar ganska allmänt i barr- och blandskog och brukar oftast ses i kanten av myrar och gläntor.
Äter:
Möss, sorkar och småfåglar.
Läte:
En domherrelik rak vissling: ”pjuh” som upprepas ungefär varannan sekund.
Häckar:
I fågelholkar, ihåliga träd och hackspetthål. Sparvugglan lägger fem till sju vita ovala ägg i april eller maj.
Sparvugglan är en modig och glupsk liten rovfågel. Anfaller och dödar även fåglar som är större än sig själv, och orkar sedan även flyga iväg med dem i klorna. Under goda jakttider kan sparvugglan lägga upp stora förråd av dödade byten inne i holkar eller andra håligheter. I Västmanland inventerades en gång ett sparvuggleskafferi, ur vilket man plockade fram sju vanliga näbbmöss, en dvärgnäbbmus, en husmus, en skogsmus, tolv åkersorkar, två talgoxar, en svartmes, en tofsmes, två talltitor och tre kungsfåglar.
Den svenska populationen av sparvuggla anses vara något minskande och betraktas som Sveriges näst vanligaste uggla efter kattugglan.
Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck
Länkar:
Wikipedia
SR Naturmorgon (med läte)
Artportalen:
– Bildgalleri
– Rapporterade observationer av sparvuggla