Storlom

Latinskt namn:
Gavia arctica – en liten vattenfågel och arktisk.

Typiska kännetecken:
63-75 cm. Vingbredd på drygt en meter. Sammetslent ljusgrå hjässa och nacke. Framdelen av halsen och strupen kolsvart omgärdat av ett svart-vitrandigt mönster. Kroppsovansidan tecknat med flera vita stora fält.

Finnes:
Förekommer vid näringsfattiga klarvattensjöar i så gott som hela Sverige från norra Skåne till nordligaste Lappland. Saknas på Öland och Gotland.

Förväxlingsrisk:
Smålom: Smålommen är mindre, har röd halsfläck och mer enfärgat grå ryggovansida.

Äter:
I huvudsak fisk, men kan även ta kräftor där den kommer åt.

Läte:
Ett starkt klagande utdraget skri, ”kok-kloi”, som ofta hörs under sena vårkvällar och nätter. Föregås ibland av ett utdraget ylande ”ooo-aaa-o”. Även ett visst knorrande läte kan höras.

Häckar:
De två äggen läggs oftast i en fördjupning i marken ofta nära vattenbrynet eller på vegetation som sticker upp ur vattnet. Ibland bygger den ett bo av vattenväxter, på marken i strandkanten. Letar vanligtvis sin föda i sin häckningssjö.

Lom är ett gammalt namn som ursprungligen användes för både storlom och smålom. Ordet lom kommer från isländska ”lómr”, som betyder skrik. Arten har även kallats havslom.

En gammal sägen berättar: När vår Herre skapade djuren kom den onde och tittade på. Han bad om att få hjälpa till och skapa. Han fick göra en fågel, och när den var klar sa han: ”Ge dig iväg nu!” Fågeln flaxade sorgset åstad för den onde hade glömt att ge den fötter. Han insåg dock sitt misstag och slängde fötterna efter fågeln, så att de fastnade längst bak i stjärten. Därför har lommen fortfarande stora problem när den ska gå på land.

Storlommens skinn är mycket segt, så det användes förr bl.a. till jaktväskor. Linné berättar att man i skärgårdarna även brukade göra mössor av skinnen och därvid behålla hela fågeln med huvud och vingar. Dessa mössor ser ”rätt artige ut” framhåller han.

Antalet häckande par av storlom i Sverige är uppskattat till cirka 6.500 par. Beståndet har varit ganska stabilt sedan millennieskiftet. Exempel på hot mot storlom är störningar från friluftlivet. Om storlommen skräms iväg från boet vid t.ex. bad, fiske eller paddling lämnas eventuella ungar eller ägg lätt åtkomliga för äggrövare som måsar, trutar, kråkor och korpar. Svallvågor från motorbåtar och vattenskotrar kan spola äggen ur boet. Storlommen tillhör även de fågelarter som bedömts vara sårbara för utbyggnaden av vindkraft.

Av det europeiska beståndet (exkl. Ryssland) finns ungefär 99% i Finland, Sverige och Norge. Tillsammans har därför de nordiska länderna ett internationellt ansvar för artens fortlevnad.

Under september och oktober flyttar storlommen åt sydost mot Kaspiska-, och Svarta-havet. Återkommer i april, maj.

Storlom är landskapsfågel för Gästrikland.

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck. Artfakta

Länkar:
Wikipedia
SR Naturmorgon (med läte)
Projekt Lom
Artportalen:
– Bildgalleri
– Rapporterade observationer av storlom