Svarthakedopping © Steve Dahlfors
Latinskt namn:
Podiceps auritus – Släktnamnet ”Podiceps” betyder, med fötterna långt bak. Artnamnet ”auritus” betyder, försedd med öron.
Typiska kännetecken:
31-38 cm. Vingspann ca 50 cm. I sommardräkten har den svart huvud med rödgula öronliknande tofsar vid sidorna av ansiktet och röd nacke. På vintern ljus med kraftigt tecknad svart hjässa. Rött öga.
Finnes:
I stora delar av landet från Småland till Lappland. Förekomsten är dock ojämn och den häckar t.ex. inte i Bohuslän, Halland, Blekinge eller Skåne. Tyngdpunkten i östra delen av landet.
Äter:
Småfisk under vintern. Ungarna matas i första hand med larver från t ex fjädermyggor eller andra ryggradslösa djur.
Läte:
Under häckningen ropar hanen en serie höga kraxanden och tjattrande toner följda av långvariga skrik.
Häckar:
Tillgången på dammar och andra vatten utan rovfiskar är nödvändig för att arten skall häcka. Boet, som byggs i vattnet, utgörs av en flotte som fästes i växtlighet ett stycke ut från land. Vanligen läggs 4-7 ägg.
Svarthakedoppingen trivs i småsjöar, viltvatten och tjärnar men även skyddade skärgårdsvikar med rik vegetation.
De strimmiga ungarna bärs på den vuxnas rygg till 5-10 dagars ålder. De matas under den tiden av båda föräldrarna. Vid cirka 6-8 veckors ålder lämnar ungarna häckningsplatsen då föräldrarna ofta redan lämnat dom. Svarthakedoppingen är en utmärkt simmare och dykare och jagar ofta sitt byte under vattnet men den fångar även föda på vattenytan.
Svarthakedoppingen flyttar till vinterkvarteren i Västeuropa från augusti till oktober. Återvänder under april och maj.
Antalet svarthakedoppingar i Sverige minskade de senare decennierna på 1900-talet men har sedan millennieskiftet återhämtat sig till nivåer som liknar de på 1970-talet.
Äldre namn för svarthakedopping är örondopping, svarthuvad dopping, silkesdopping och kärrdopping.
Källa: Wikipedia
Länkar:
Artportalen:
– Bildgalleri
– Rapporterade observationer av svarthakedopping