Latinskt namn:
Cepphus grylle – Cepphus kommer från grekiskan kepphos, som användes av antika greker för att beskriva en slags sjöfågel – troligen en dykande fågel som liknar alkor. Artnamnet ”grylle” har bildats av fågelns gotländska namn, grylla, vilket härleds av ett fornnordiskt ord som betyder gryt, och då syftar på fågelns vana att häcka i håligheter under stenar och liknande.
Typiska kännetecken:
Ca 35 cm. Vingspann ca 55 cm. Helt svart så när som på en stor vit vingfläck och röda ben. I vinterdräkt är den vit på huvud och undersida.
Finnes:
Längs kusterna från Stockholms skärgård och norrut. Även vid Västkusten och Östersjökusten.
Äter:
Fisk. Även kräftdjur, blötdjur, insekter och växtdelar.
Läte:
En hög vissling
Häckar:
I små kolonier eller enstaka par vid klippiga kuster eller öar. Vanligtvis läggs två ägg som läggs på marken under klippor eller i bergsskrevor. Båda föräldrar ruvar växelvis i cirka fyra veckor. Ungarna stannar i boet cirka en månad efter kläckningen varefter de överges av föräldrarna för att klara sig på egen hand.
På grund av minkar har tobisgrisslan på många platser trängts ut till ytterskärgårdar och öar långt utanför fastlandet. Tidigare fanns Sveriges största koloni av tobisgrisslor, cirka 2.600 individer, på Malågrundet i Västerbotten. Under 2005 utplånades kolonin av minkar.
Tobisgrisslan har även kallats för ”Olle drucken”. I Bohuslän används namnet ”Iste”, i Skåne ”Grylla” och på Gotland ”Gröttla”. Andra namn är tejst, teiste och teste efter fisken tejstefisk som är viktig föda för tobisgrisslan.
Tobisgrisslan övervintrar i öppet vatten till havs.
Källa: Wikipedia. Bild: Fyn Kynd, CC BY 2.0, via Wikimedia Commons
Länkar:
Artportalen:
– Bildgalleri
– Rapporterade observationer av tobisgrissla