Vit stork © Steve Dahlfors
Latinskt namn:
Ciconia ciconia – Namnet ”ciconia” är latin och betyder stork.
Typiska kännetecken:
Stor. Cirka en meter. Vingspann cirka två meter. Näbb och ben röda, annars vit förutom delar av vingarna som är svarta. Långa ben, hals och näbb.
Finnes:
Sydligaste Sverige. Ofta i männsikors närhet.
Äter:
Insekter, groddjur, ormar, fågelungar och sorkar.
Läte:
Ett klapprande med näbben.
Häckar:
Plattformsliknande bo på t.ex. tak eller skorstenar som byggs av paret tillsammans. Boet återanvänds ofta av samma par år efter år. Lägger vanligtvis fyra ägg som ruvas av båda föräldrar i cirka en månad. Båda föräldrarna tar hand om ungarna som blir flygga efter cirka två månader. De flesta vita storkar lever i livslånga par.
Från 1920-30-talen blev arten mycket sällsynt i Sverige. En häckning 1954 trodde man länge skulle bli den sista i landet men från och med 1990-talet har den sakta kommit igen, mycket tack vare utplanteringar som gjorts för att försöka rädda arten i landet.
Storken är förknippad med många sägner och myter. Bl.a. trodde man att ett storkbo skulle skydda huset från eldsvåda. Enligt en spridd saga är det storken som kommer med barnen. Man ansåg också att storken var en nyttig fågel och har därför varit populär och blivit skyddad.
Den vita storkens vinterkvarter ligger i tropiska och södra Afrika, Iran och Indien. Anländer i början av april och flyttar i mitten av augusti.
Källa: Wikipedia
Länkar:
Wikipedia
Storkprojektet
Artportalen:
– Bildgalleri
– Rapporterade observationer av vit stork