Vitkindad gås © Steve Dahlfors
Latinskt namn:
Branta leucopsis – vilket betyder, bränd – syftar på det mörka utseendet och vitt ansikte.
Typiska kännetecken:
58-69 cm. Helt vitt ansikte med svart hjässa, nacke och hals.
Förväxlingsrisk:
Kanadagås: Betydligt större, 92 –110 cm, och med endast vita kinder, mot ett förövrigt svart huvud och hals.
Finnes:
Öar och skär längs med våra kuster. Har även börjat etablera sig i mindre kolonier längre in i landet.
Äter:
Gräs och örter.
Läte:
Ett korthugget ”kräck, kräck, kräck”. Kan på avstånd påminna om en liten hunds gläfsande.
Häckar:
I Spetsbergen och på Grönland placerar den sitt bo på hyllor i branta fjällstup, ofta långt från kusten. I Sverige häckar den ofta ute på öar eller uppe på någon äldre byggnad.
Namnet nämns första gången 1858. Det kommer av artens karaktäristiska vita kinder och är väl en översättning av det vetenskapliga namnet, leucopsis, även om det egentligen betyder vitansiktad snarare än vitkindad. Arten har även kallats havregås och fjällgås.
Fram till 1971 var den vitkindade gåsen ingen Svensk häckfågel. Den sågs bara passera här under sina höst och vårflyttningar. Det är inte klarlagt varför den sedan började häcka i Sverige, då på Gotland. En förklaring skulle vara att populationen i Arktis blev för stor, en annan att några skadade fåglar blev kvar på Gotland under vårflyttningen och började häcka där. Under de första 10 åren höll sig beståndet under 100 par, men senare omkring mitten av 1980-talet fanns drygt 450 par. Samtidigt hade friflygande fåglar från Skansen i Stockholm, börjat häcka på Djurgården och Fjäderholmarna och dessa bidrog till en kraftig ökning av vitkindad gås i Sverige. På många håll i landet fortsätter en ökning men totalt i landet minskar den ändå. Detta beroende på att de tidigare större bestånden av vitkindad gås på Öland och Gotland nästan försvunnit. Anledning till kollapsen anses vara ökad predation från örnar.
De tre till fem äggen är vita och ruvas i 28 dagar. Medan honan ruvar står hannen på vakt alldeles intill boet. Hos övriga gåsarter brukar hannen stå på vakta en bra bit ifrån boet. När ungarna kläcks samlar sig kullarna i stora flockar. Det är inte ovanligt att den vitkindade gåsen adopterar andras ungar, inte bara av samma art, utan även från andra gäss och även ejdrar. Detta gör den för att en hona med många ungar har högre rang i flocken.
Höststräcket passerar rätt sent, i slutet av oktober och i november. Flyttningen sker ofta nattetid. Den övervintrar längs med kusterna kring England, Holland och Danmark
Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck, Fåglarna i Sverige – antal och förekomst (2025)
Länkar:
Wikipedia
Artportalen:
– Bildgalleri
– Rapporterade observationer av vitkindad gås
