Fasan  Phasianus colchicus

Latinskt namn:
Phasianus colchicus - Syftar på floden Phasis som rinner ut i Svarta havet och Colchis är ett område vid Svarta havets strand varifrån arten har först beskrivits.

Typiska kännetecken:
65-90 cm. Tuppen omisskännlig med sina stora röda nakna partier på huvudsidorna. I övrigt metallskimrande i orangea färger. Honan brunspräcklig.

Finnes:
Häckar mer eller mindre allmänt i landets södra delar upp till norra delarna av Uppland. Förekommer mer sporadiskt längre norrut.

Äter:
Lever såväl av animaliskt som vegetabilisk kost. Huvudsakligen av gröna växtdelar, frön, skott och knoppar.

Läte:
Ett vittljudande, skrällande läte med två stavelser som ofta åtföljs av bullrande vingslag.

Häckar:
På öppna ängsmarker, odlingsmarker och betesmarker. 

Namnet nämns 1580, och är ett försvenskande av "Phasis" som är en flod i Georgien. Arten har även kallats vanlig fasan, jaktfasan och ädelfasan. Sveriges fasanart kallas ofta för ringfasan eftersom den har en vit halsring.

Fasanen är ingen naturlig art för den svenska faunan. Redan 1740 gjordes försök med inplanteringar men det var först i slutet av 18oo-talet som det lyckades ordentligt.

Transkaukasien torde vara det västligaste område där artens förekomst är naturlig, och greker och romare fick de första tamfasanerna därifrån.

Från 1960-talet har fasanen minskat i antal. En starkt bidragande orsak är med största sannolikheten jordbrukets modernisering och rationellare drift. Det nuvarande beståndet har uppskattats till 25.000 – 50.000 par.

I mars och april tar tuppen upp spelrevir, varifrån andra tuppar hänsynslöst motas bort. Ofta kommer de till strid om något eftertraktat revir, varvid slagskämparna går lös på varandra. Från någon upphöjd plats, en sten, en komposthög e.d., låter fasantuppen höra sitt skrälliga kö-köck, följt av hastiga bullrande vingslag. Ibland kan ett helt harem hönor samlas hos en tupp. Inte enbart för att para sig utan för att tuppen även ger ett visst skydd mot fiende. Flera gånger har man sett fasantuppar i våldsamma slagsmål med kringstrykande katter, och då har fasanen gått segrande ur kampen. När speltiden är över går tupparna för sig själva och har inget med ägg eller ungar att göra.

Fasanens rede är en enkel grop, ofta i rishögar, under en slokande grangren eller i högt gräs. I redet läggs från 6 ägg upp till 22 ägg. Första boet som honan lägger sina ägg i brukar vara slarvigt valt och plundras därför ofta av rävar eller kråkor. Fasanhonan lär sig då att gömma sitt bo lite bättre så då lägger hon bara om sin kull med ägg på en bättre skyddad plats. Honan ruvar ensam i 22 till 27 dygn och tar sedan ensam hand om ungarna. Dessa kan flaxa iväg redan efter 12 till 14 dagar. Honan och ungarna håller sedan ihop under en ganska lång tid och övernattar tillsammans. Med förkärlek används då övergivna skatbon.

Fasanen är en stannfågel, men den får ofta matproblem under snöiga vintrar. Den blir då beroende av stödutfodring för att klara sig. 

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck