Fiskgjuse Pandion haliaetus

Fiskgjuse. © Steve Dahlfors

Latinskt namn:
Pandion haliáetus - Pandion betyder "ganska gudomlig" men det var även namnet på en konung i Athen. Artnamnet haliáetus är grekiska och betyder havsörn.

Typiska kännetecken:
55–60 cm med ett vingspann på 145–170 cm. Vit undersida med mörka "knogar" på vingarna. Översidan mörk och spräcklig. I flykten kupade vingar och nedsänkta "händer" vilket gör att den kan se ut som en stor måsfågel.

Finnes:
Hela landet.

Äter:
Fisk.

Läte:
Serier av skarpa visslingar, "tjiip, tjiip" eller "jeok, jeok". När man kommer alltför nära boet hörs ett våldsamt "cheereek"

Häckar:
Vid sötvattensjöar och ibland nära bräckt vatten kring kusterna. Bygger bo långt inne i skogen i breda trädkronor, oftast i tallar.

Ibland stavas artnamnet fiskljuse. I Västerbotten kallas den ibland för fisktjuv eller fisch-tjuv. Den har också kallats fiskhök, fiskörn och sjöhök.

Fiskgjusen hör till de arter som drabbats hårt av miljögifter. Sedan DDT förbjöds på 1970-talet har en återhämtning skett och antalet uppgår till uppskattningsvis 4 - 5000 par. Ett annat hot är det hårda jakttrycket under fiskgjusens långa flytt. Särskilt gäller detta de exemplar som flyger över Malta. Sverige anses ha ett speciellt ansvar för arten eftersom ca 40% av europas bestånd häckar här.

Fiskgjusen kan ses stå stilla, ryttlande, i luften ovanför en sjö för att sedan dyka ner i vattnet. Blir det napp stiger den med en fisk hängande i klorna med huvudet framåtriktat. Färden går vanligtvis till boet som kan ligga flera kilometer från fiskeplatserna.

Flyttar till Västafrika i augusti-september. Ungfåglarna stannar söder om häckningsområdena de första åren medan de som kommer för att häcka återkommer i april.