Gärdsmyg  Troglodytes troglodytes

Latinskt namn:
Troglodytes troglodytes - vilket betyder, boende i håligheter.

Typiska kännetecken:
9-10.5 cm. Röd- eller kanelbrun på ovansidan och på undersidan brunvit med en mörk tvärvattring. Har en ganska lång och spetsig näbb, som är nedåtkrökt. Könen lika.

Finnes:
I löv- och barrskog, ofta där undervegetationen är tät, exempelvis i anslutning till nyupptagna hyggen. Den är vanligt förekommande i södra Sverige och upp till Värmland, Västmanland och norra Uppland samt i viss mån även längs Norrlandskusten.

Äter:
Spindlar och insekter

Läte:
Mycket ljudlig trots sin storlek. Locklätet består av en serie knäppningar, medan oroslätet är metalliskt klingande.

Häckar:
I en risbuske, rotvälta eller i en enbuske. Boet består av mossa med fjädrar som foder. Hanen bygger flera bon utan foder, men där han övernattar. Honan lägger 6-8 ägg i april-maj, som ruvas i 14-15 dygn. Två kullar per säsong förekommer. 

Under 1800- talet hade Gärdsmygen troligtvis en liknande utbredning i Sverige som idag, men arten var sällsynt på Gotland under 1800- talets senare del. Dess besånd har dock ökat tack vare att skogen blivit tätare och att antalet hyggen med kvarlämnat ris ökat.

Gärdsmygens utbrednig och antalet häckande par beror mycket på hur kall vintern blir. Ända upp till 90% av bestånde försvann mellan 1975-1979. I norra Svealand och i synnerhet i Norrland, kan arten efter några stränga vintrar vara helt försvunnen. Det beror bl.a. på dess dåliga förmåga att lagra fett. Idag finns det mellan 100.000 - 500.000 par i landet.

Enligt gammal sven folktro är Gärdsmygen en trind, storhuvad liten gynnare som kilar som en liten mus kring rishögar och rotvältor, alltid med den lilla stjärten stolt pekande rätt upp. Namnet har den fått av sin vana att smyga omkring bland gärdsel och risbråtar. Den kallas också för tummeliten och baskakung i Skåne, Thomas i gärdet i Norrbotten, meshätta och gärdsgårdsmesa i Småland, mysing i Kalmartrakten och tummetott i Dalarna. Namnlistan kan göras ännu längre. Om Gärdsmygen berättas samma saga som om Kungsfågeln som ridande på örnens rygg kunde flyga högre än någon annan fågel. 

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck