Grönsiska  Carduelis spinus

Latinskt namn:
Carduelis spinus - vilket betyder, steglits med tagg. Tagg lär syfta på näbben.

Typiska kännetecken:
12 cm. Liten mörkstreckad fågel med mer eller mindre grönt inslag och gult vingband. Hannen mer färgad än honan och med en svart haklapp och svart panna.

Förväxlingsrisk:
Gråsiska: Även gråsiskan är en liten mörkstreckad fågel men har aldrig något grönt inslag i sin fjäderdräkt.

Finnes:
Häckar ganska allmänt i hela Sverige med undantag för norra Lappland.

Äter:
Frön från barrträd och lövträd, främst björk och al. Även knoppar, enbär och insekter ingår i födan.

Läte:
Sången ett behagligt kvittrande och liksom kiknande.

Häckar:
Bygger sitt bo mycket högt upp, ofta 20-25 meter upp i någon gran eller tall.

Namnet grönsiska nämns ca. 1700 men är säkert äldre än så. Grön- syftar på artens gröna fjäderdräkt. "Siska som är belagt i svenskan redan 1611 är ljudhärmande och troligen inlånat från tyskan. Eftersom grönsiskan varit en mycket omtyckt burfågel är troligen även detta ett namn som spritts med fågelhandlare. Arten har även kallats enbart siska.

Boet läggs ovanligt högt upp i en gran eller tall och är därför synnerligen svår att upptäcka. Det kan ligga ända upp till 25 meters höjd och placeras långt ut på en gren. Det byggs av tunna grankvistar, mossar, lavar och växt ull med ett finare växtmaterial som foder. Boet får till en dal sin fasta och eleganta utformning genom att grönsiskan använder spindelväv för att hålla ihop konstruktionen med. Det är honan som ensam bygger boet.

De fyra till sex äggen är blåvita med mörka fläckar på. I regel läggs två kullar, den första i april eller maj. Honan sköter ensam ruvningen i 11 dagar och blir under den tiden matad av hanen. Ungarna matas sedan av båda föräldrarna och efter ett par veckor lämnar ungarna boet.

Grönsiskan hör till "invasionsfåglarna" vars antal både som häckfågel och flyttare varierar mycket kraftigt. Under ett extremt bra år kan antalet vara 5 gånger fler än under ett dåligt år. Medelstorleken på den svenska populationen har uppskattats till 400.000 – 1.000.000 par. 

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck