Kaja  Corvus monedula

Latinskt namn:
Corvus monedula - vilket betyder, myntätande korp.

Typiska kännetecken:
35 cm. Den minsta av våra kråkfåglar. Helt svart, förutom nacke och huvudsidor som är gråa. Ögonen ljust gråvita. Intelligent och läraktig fågel.

Finnes:
Förekommer allmänt i södra Sverige upp till mellersta Värmland och sydöstra Dalarna. Sedan tämligen allmänt längs med södra Norrlandskusten. Sedan 1980-talet verkar kajan öka i norra Norrland.

Äter:
Provianterar ofta på åkrar, avskrädeshögar eller rotar runt i papperskorgar. Äter det mesta. Besöker gärna trädgårdar på sensommaren och äter då frukter och bär.

Läte:
Ett upprepat "kja" eller "kjä".

Häckar:
I holkar eller ihåliga träd, men även i håligheter den kan finna i byggnader eller i skorstenar. Finns det möjligheter så häckar kajor gärna tillsammans i stora kolonier. 

Kajan har lång historia som svensk häckfågel. Nämns i skrift redan på första halvan av 1400-talet. Från mitten av 1800-talet finns det uppgifter om att kajan förekom sällsynt i södra Skåne och på Öland. Även i Mellansverige var bestånden glesa. Av allt att döma ökade kajan i antal kraftigt under senare delen av 1800-talet. Antalet häckande par i Sverige är uppskattade till mellan 150.000 – 400.000 par.

Kajan har varit ett omtyckt försöksdjur för etologer och den har visat sig vara mycket läraktig och lättdresserad. Den har också visat en för fåglar ovanligt god förmåga till problemlösningar, till exempel vid komplicerade omvägsförsök. Forskaren Konrad Lorentz, har undersökt de beteende som reglerar umgänget inom en kajkoloni, och han fann därvid så många intressanta och fasta normer att han ville betrakta kajkolonin som ett av de mest fulländade organiserade djursamhällen bland ryggradsdjuren.

Redan under försommaren kan man se stora kajflockar som flyger omkring i skymningen för att hitta ett övernattningsställe. Dessa flockar består ofta av yngre icke häckande fåglar. Kajan blir könsmogen först vid två års ålder. Senare under sommaren växer dessa flockar till då de fylls på med vuxna individer och deras ungar.

I stort sett har de övervintrande kajorna i södra Sverige blivit allt fler, men de som flyttar beger sig ofta ner till Nordsjöländerna och Västeuropa. Dessa flyttare återkommer i februari eller mars. 

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck