Kricka  Anas crecca

Kricka, hanne © Steve Dahlfors Kricka, hona © Steve Dahlfors

Latinskt namn:
Anas crecca - Anas är latin för and och "crecca" är ljudhärmande.

Typiska kännetecken:
35 cm. Vår minsta and. Ungefär hälften så stor som en gräsand. Hannen vackert färgad med ett brunt huvud och en grönskimrande rand från ögat till bak i nacken. I övrigt gråvit med tunna svarta linjer och fläckar på bröst och sidor. Undergumpen är gul. Vingspegeln skimrar i grönt. Honan liknar mycket en gräsandhona i miniatyr. Under hösten och vintern får även hannarna denna brunspräckliga dräkt.

Finnes:
Finns i hela landet från norr till söder. Är vanligast i sjöar och småvatten i de skogsdominerande områderna.

Äter:
Insekter, snäckor och små kräftdjur, men även alger, späda skott av vattenväxter.

Läte:
Hannens lockläte är ett visslande "krrrick, krrrick".

Häckar:
Boet byggs ofta på marken under en buske, ofta inne i skogen. 

"Kricka" och "Årta" tycks i äldre tider ha används utan urskillning om små änder. Namnet kricka torde, precis som det latinska namnet, vara ljudhärmande. Arten har även kallats krickand.

Sedan mitten av 1800-talet har krickan minskat kraftigt i södra Sveriges slätt- och jordbruksområden. Utvecklingen under 1900-talet är däremot dåligt känd. Sedan mitten av 1970-talet, då den var vår vanligaste and, förefaller en viss minskning ha ägt rum, åtminstone i södra och mellersta Sverige. Det svenska beståndet är svårt att uppskattat men tros ligga på mellan 40.000 till 60.000 par. Sannolikt är antalet väsentligt högre.

Under april månad anländer krickorna till sina häckningsområden. Den föredrar grunda vatten som är omgivna av skog, buskmarker och starrängar. Oftare än gräsanden bebor den kärr, diken och helt små tjärnar.

Boet är i regel beläget under en buske, ofta inne i skogen. Äggläggningen sker i maj, eller i de nordligaste områdena i juni. De sju till tolv äggen är blekgula med en svagt grönaktig skiftning. Ruvningstiden är omkring 22 dygn. Man har i några fall iakttagit, att hannen deltagit i förandet av ungarna, något som är mycket ovanligt hos änder. Ungarna matas inte utan får, liksom andra andungar, söka själva med ledning av honan. Födan utgörs av insekter, snäckor och små kräftdjur, men även växter såsom alger, späda skott, bär, frön av nate och andra vattenväxter.

Krickan är en mer utpräglad flyttfågel än gräsanden. Bortflyttningen, som går i sydvästlig riktning, påbörjas i slutet av augusti och kulminerar i månadsskiftet september-oktober. 

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck