Lövsångare  Phylloscopus trochilus

Latinskt namn:
Phylloscopus trochilus - vilket betyder ungefär, snabblöpande lövskådare.

Typiska kännetecken:
11 - 12 cm. Ovan gråbrun-grön, ibland lite ljusare och klarare grön på övergumpen. Gulvit på strupe och bröst, vitare på buken. Har ett vitt eller gulvitt ögonbrynstreck. Ben brunskära

Förväxlingsrisk:
Gransångare: Skiljs lättast åt på sången. Har oftast mörkare ben, nästan svarta.
Grönsångare: Längre och spetsigare vingar än övriga sångare vilket gör att den ser mer kortstjärtad och trubbig ut.
Lundsångare: Kraftigare ögonbrynstreck. Annorlunda sång.

Finnes:
Allmänt i hela Sverige. En av våra vanligaste fåglar och den utan tvekan mest spridda arten.

Äter:
Bladlöss, mygg, flugor, mindre skalbaggar och mindre larver.

Läte:
Mjukt visslande, fallande strof med lägre och svagare sluttoner.

Häckar:
Vid alla typer av miljöer, bara det finns träd eller buskar. Bygger i allmänhet sitt bo på marken, gärna i skydd av en grästuva.

Namnet lövsångare nämns första gången 1824. Varifrån ordet "löv-" kommer är oklart. Tidigare namn på lövångaren är Jordkrypa, tuvkrypare jordsmyga eller lövsmyg på grund av fågelns sätt att söka sin föda bland löven liksom sitt sätt att krypa från sitt väl dolda bo då den överraskas. Andra namn är lövlus, tummeliten och lillmamma.

Lövsångaren har sannolikt haft en ganska stabil population i landet. Den har historiskt sett alltid varit så vida spridd och så talrik att den inte ägnats något större intresse.

I april och under början av maj anländer lövsångaren från sina avlägsna vinterkvarter.
Det är en livlig, nästan rastlöst verksam lite fågel, som framför allt är upptagen med att stilla sin ganska framträdande aptit. han har mest öga för de lättätna sakerna inom insektsvärlden. Hans fina näbb med ett svagt litet hak i spetsen är ett gott redskap för att gripa de små kryp som han mest eftersträvar.

Lövsångaren förekommer i ett mycket brett spektrum av miljöer så länge de innehåller träd eller buskar. I Skandinavien och Finland händer det t.o.m. att den häckar i gräsbevuxna sluttningar på öar.

Honan bygger sitt bo på marken och lägger det gärna i skydd av någon tuva eller buske, men det kan lika ofta ligga fritt och öppet. Boet som alltid är försett med ett takvalv, har en ingång från sidan i markhöjd och består av gräs, mossa och löv samt innerst en riklig mängd med övervägande vita fjädrar.

De 6 - 7 äggen är vita med rödbruna prickar på. Äggen läggs i mitten på maj eller början på juni och ruvas av honan i 13 dygn. Ungarna matas av båda föräldrarna och efter 13 - 14 dygn så lämnar ungarna boet.

Lövsångaren är jämte bofinken Sveriges vanligaste fågel och utbredningsmässigt är den utan tvivel den mest spridda. Det svenska beståndet uppskattas till 13.000.000 par.

Lövsångaren flyttar i augusti - september ner till tropiska och södra Afrika.

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck