Mindre hackspett  Dendrocopos minor

Latinskt namn: Dendrocopos minor - vilket ungefär betyder den mindre trädhuggaren.

Typiska kännetecken: 14 cm. Vår minsta hackspett. Storlek som en gråsparv. Tvärbandad på ryggen. Honan går helt i svart-vitt medan hanen har rött på hjässan. 
 
Finnes:
De flesta finns koncentrerade i lövskogsdominerade områden i södra och mellersta Sverige. Är under häckningen beroende av lövskog. Gärna i träsk-liknande områden.

Äter:
Främst trädborrande insekter, samt fjärilslarver, puppor, myror och spindlar. Under vintern kommer den ofta fram till fågelborden och äter frön.

Läte:
Vanligaste lätet ett ganska dämpat ”pii - pii - pii”. Trummar ofta på våren, inte så högt som den större hackspetten men mer ihållande, upp till två sekunder med 10 till 30 slag.

Häckar:
Hackar ut sitt bohål döda eller murkna träd eller stubbar eftersom den är liten och klenare än sina artfränder. Helst väljer den en murken al eller björk.

Namnet användes första gången 1859 och är en översättning av det vetenskapliga namnet minor som betyder mindre. Mindre hackspetten var den minsta av de tre brokspettarna som Linné kände till. Arten har även kallats lilla hackspetten, lilla hackspiken och träpicka.

Flera källor antyder att den mindre hackspetten var sällsynt utanför Skåne under 1700-talet. Linné verkar till exempel inte ha några egna erfarenheter av arten.
Sedan dess har arten spritt sig till stora delar av landet med en koncentration i de södra och mellersta delarna.

Mindre hackspetten är liksom de flesta andra hackspettarna hårt ansatta av det moderna skogsbruket och har under de senaste 50 åren minskat kraftigt. Under 1976 uppskattades det svenska beståndet till 20.000 par, men senare vid 1990 uppskattades populationen till endast 3.000 till 6.000 par.

Mindre hackspetten är under häckningstiden helt bunden till lövskog och lövrika blandskogar. Den livnär sig mycket på vedlevande insekter, särskilt under vintern och våren. Är därför beroende av god tillgång på döda och döende träd. De miljöer man oftast finner mindre hackspetten är täta och lövrika naturskogsbestånd med rik förekomst av murkna stammar, högstubbar och döda grenar på äldre träd.

Både hanen och honan hjälps åt med att hacka ut boet ur någon murken stam som är lättarbetad. Någon särskild bale görs inte i bohålet, men som underlag för äggen finns ofta murkna träflisor. Kullen består vanligen av fyra till sex ägg och är liksom hos alla hackspettar vita. Kullen är fullagd under senare delen av maj eller början av juni. Båda könen ruvar, hanen främst om natten. Ruvningstiden är fjorton dagar. Ungarna stannar sedan i boet under tre veckor. Båda föräldrarna hjälps åt med matningen.

Som regel håller den sig kring sin häckningslokal även under vintern, ofta strykande omkring i skogarna tillsammans med blandade flockar av mesar, trädkrypare och kungsfåglar. Den kan dock vissa höstar visa tydliga invationstendenser och företar flyttningar över längre avstånd.

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck