Sädesärla  Motacilla alba

Latinskt namn:
Motacilla alba alba - vilket betyder ungefär "Den vita som vippar med stjärten".

Typiska kännetecken:
18 cm. Den enda svarta,grå och vita fågeln i sin storlek. Har en lång stjärt som den ofta brukar vippa med.

Finnes:
Sädesärlan är mycket allmän i så gott som hela Sverige. Det är bara i Norrlands obebodda skogar och myrmarker som den inte trivs. I fjällen häckar den vanligtvis i björkskogsområdet men finns det bebyggelse så finns den även ovanför trädgränsen. Flyttar i september och övervintrar från Tyskland ända ner till norra Afrika. Återkommer i april.

Äter:
I huvudsak insekter, men brukar även gå efter traktorer som plöjer sina åkrar, för att plocka åt sig av maskar småkryp och andra larver.

Läte:
Flyktlätet är ett tydligt, ljust "tzilitt". Den kvittrande sången består i huvudsak av en upprepning av locklätet.

Häckar:
Boet som byggs av honan kan byggas lite varstans. Enda kravet verkar vara att det finns ett visst skydd från ovan. En gång byggde ett par bo på ett fartyg och genomförde en tur och retur-resa till Amerika under sin häckning. Hittar hon ett bo som hon trivs med så återkommer hon gärna dit år efter år. Det finns exempel på ett sädesärlepar som använde samma bo 17 år i rad.

Namnet sädesärla nämns första gången 1538. "Sädes" kommer av "säde, sådd". Det har säkert applicerats på sädesärlan eftersom den anländer vid tiden för vårbruket och för dess vana att följa lantbrukaren vid plöjning och harvning för att söka föda i den omrörda jorden. Arten har även kallats ängsärla, ringärla, kokärla, gråärla, vippstjärt, fåraspringaren och isspjärna.

Sädesärlan tillhör en av våra punktligaste flyttfåglar på våren och brukar komma till Mälardalen den 10 april.

Förr i tiden när man såg en sädesärla för första gången på året gällde det att tänka sig för. Höll man en stör eller något annat långt föremål i handen kunde man räkna med ett långt liv. Satt den första sädesärlan stilla på gårdsplanen fick man stanna kvar det året, flög hon genast sin kos måste man räkna med att flytta.

Enligt den gamla folktron hörde sädesärlan till de fåglar som det var farligt att döda. När djuren kunde tala sa hon: "Den som rör mig, han skall mista sig".

Den svenska populationen av sädesärlor har hållit sig ganska konstant, kanske att det skett en liten minskning under de senaste åren. Antalet par beräknas vara mellan 500.000 - 1 miljon par. 

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck