Skata  Pica pica

Latinskt namn:
Pica pica - vilket betyder, skata.

Typiska kännetecken:
46 cm, varav stjärten 25 cm. Svartvit fjäderdräkt och lång, grönskimrande stjärt. De svarta fjäderpartierna är metallglänsande i flera färger. Hanen och honan lika.

Finnes:
Skatan finns i hela landet med undantag för den norra delen av fjällkedjan.

Äter:
Insekter, daggmask, sniglar, bär men även ägg och fågelungar.

Läte:
En låg kvittrande sång, men även ett hest skrattande läte.

Häckar:
Allmänt från Skåne till Lycksele lappmark och mellersta Norrbotten, ofta starkt knuten till mänsklig bebyggelse. Den häckar även i skärgårdsmijö, men saknas helt i Östersjöns mellan- och ytterskägårdar. Boet börjar byggas tidigt på vintern och består av pinnar, kvistar, lera, gräs, fjädrar m.m, som med jämna mellanrum byggs på och med tiden kan bli meterhögt.

Under vårvintern samlas ibland ett stort antal skator på bestämda platser, där de utför diverse spelhandlingar med kraxanden, höga hopp i luften med utbredda stjärtar. Man antar att dessa "massmöten" är ett slags gemensamt parningsspel. Skatan är en typisk stannfågel och i Sverige har arten ökat under senare tid. Idag finns mellan 300.000 och 700.000 par.

Historiskt sett, finns det mycket att berätta om skatan. Långt tillbaka i tiden var en allmän uppfattning världen över att skatan var en demonisk fågel, som hörde samman med Hin håle. Många sjukdomar skylldes på skatan, men den kunde även bota sådana. Hade man exempelvis bölder, behövde man bara stryka lite av varet på en bit bröd och slänga den till skatan. Sedan den ätit upp brödet, flög den bokstavligen bort med bölden. Ett annat exempel från medeltida tysk tro är, att äter man skatkött får man klara ögon. Få fåglar är så mytomspunna som skatan. 

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck