Törnskata  Lanius collurio

Törnskata, hanne © Steve Dahlfors Ung törnskata. Även törnskatehonan är brunspräcklig © Steve Dahlfors

Latinskt namn:
Lanius collurio - vilket betyder, slaktare, rovfågel.

Typiska kännetecken:
17 cm. Hannen har brun rygg och ljust rosa bröst och buk samt tydlig svart mask over ögonen. Honan svagare brun mask och teckningen i övrigt även den i olika bruna nyanser. Ungfåglar skiljer sig från honor på sitt mörkt, vattrade mönster på ryggen. Vuxna honor har jämnbrun rygg.

Finnes:
Tämligen allmän i södra Sverige och upp längs Norrlandskusten.

Äter:
Humlor, gräshoppor, och sländor. Då tillgången på insekter tryter kan den ge sig på betydligt större bytesdjur såsom grodor, gnagare ödlor och småfåglar och fågelungar.

Läte:
Mycket skicklig imitatör och härmar i huvudsak andra fåglars läten.

Häckar:
Öppna torra insektsrika marker såsom buskmarker beteshagar och snåriga skogsbryn. 

Namnet nämns år 1800 och är kanske av skånskt ursprung. "Törn-" syftar antingen på att arten gärna håller till i taggiga snår eller på dess vana att spetsa bytet på någon vass tagg. "Skata" hör ihop med skate "topp, spets", ett ord som väl numera är utdött. Syftar troligen på att den ofta sitter i toppen av en buske eller ett träd. Arten har också kallats vanlig törnskata, brunryggad törnskata och hanvark.

Beståndet av törnskator i Sverige har minskat sedan 1975 men under de senaste 10 åren har beståndet hållit sig ganska stabilt. Antalet häckande par uppskattas till ungefär 26.000 – 34.000 par.

Törnskatan hör till en av våra senast anländande flyttfåglar. Till Uppland brukar den komma den 18 maj.

Törnskatan är bunden till öppna platser, där den fångar insekter som humlor gräshoppor och sländor, vilka är aktiva vid solig väderlek. Detta gör att en regnig säsong kan få en fatal inverkan på näringsfångsten och etablerade revir kan då överges och häckning uteblir.

Ganska snabbt efter det att ett par anlänt påbörjar häckningen. Boet läggs ofta i ett törnsnår eller annat tätt buskage och placeras från en halv meters höjd till 2 meter. Äggen som ofta varierar i utseende brukar vara fem till sju stycken. Honan ruvar sedan i två veckor.

Som tidigare nämnts så har törnskatan specialiserat sig på flygande insekter vilket gör att den är extremt känslig för solfattig och kall väderlek. En hjälp i detta dilemmat har dock törnskatan i sin vana att förse sig med ett förråd av bytesdjur, vilka spetsas på taggar av olika slag. I de fall då insekter tryter ger den sig på avsevärt större byten, exempelvis ödlor, ormar, grodor, sorkar, småfåglar m.m. Till de mer överraskande bytesdjuren hör svalor vilka ju knappast kan betraktas som något lättfångat byte.

I slutet av augusti och under september flyttar törnskatan långt söderut. Övervintringsområderna är i södra Afrika. 

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck