Snösparv  Plectrophenax nivalis

Snösparv. Hane i häckningsdräkt. Via Wikimedia Snösparv. Vinterdräkt. By pbonenfant via Wikimedia Commons

Latinskt namn:
Plectrophenax nivalis - Släktnamnet "Plectrophenax" betyder falsk sporre. Artnamnet "nivalis" betyder snöig eller hörande till snön.

Typiska kännetecken:
Ca 16-18 cm. Vingspann ca 30-35 cm. Varierad dräkt beroende på kön, årstid och ålder. Alla dräkter har vit buk och vitt fält vid vingbasen. I häckningsdräkt har hanen vitt huvud medan honans huvud och nacke är gråbrun. Svart näbb, på vintern gul näbb.

Finnes:
Häckar i fjällen. Efter häckningen kan man se fågeln längre söderut, ofta i stora flockar som rastar på havsstränder eller stubbåkrar. Vissa övervintrar i södra Sverige.

Äter:
Frön och insekter.

Läte:
Klar och stark sång ofta sittande på t.ex. en sten.

Häckar:
Honan bygger fodrat bo av mossa och lavar under en sten eller i t.ex. klippskreva.

 

På sommaren erbjuder snösparven knappast några identifieringsproblem. Hanen är snövit med svart på vingar och rygg. Honan är visserligen mörkare än hanen, men denär ändå påfallande ljus. Häckningsterrängen är även den mycket typisk, det kala fjällen ovan all träd- och buskvegetation.
Under vinterhalvåret strövar snösparven söderut, och trots att fjäderdräkten då mörknat betydligt kan den lätt identifieras på de vita partierna på undersidan och vingarna. På avstånd ser de flygande fåglarna ut som jättelika snöflingor.

I Sverige häckar snösparven i fjällens lavregion från Dalarna till norra Lappland. Den kommer till häckplatserna på våren medan landskapet ännu är täckt av snö.

Under april anländer nya snösparvar i vågor med varje varm ostvind och flockarna ökar successivt i storlek. Först en månad efter det den första hanen anlänt börjar honorna dyka upp. En kort tid dessförinnan börjar enstaka hanar i flockarna visa tecken på revirbeteende genom att intaga hotställning mot varandra med horisontell kropp och huvudet indraget mellan skuldrorna. De hanar som visar denna aggressivitet lämnar sedan flocken inom ett par dagar och utser sitt revir. Trots att landskapet kan vara snötäckt verkar fåglarna veta var det finns lämpliga biotoper. Inga hanar slår sig således ned på frusna sjöar eller tjärnar och bildade revir, även om det inte finns några direkta möjligheter att skilja på land och vatten. Reviren hävdas med sång och hotställning.
Så snart de nyanlända honorna funnit sin partner börjar honan oftast ensam bygga boet. Hon bär bomaterialet till flera hål innan hon slutligen bestämmer sig för ett av dem och färdigställer boet där. Hanen följer honan i hennes förehavanden men deltager vanligen icke aktivt.
Boet är stort, 20-25 cm i diameter och byggt av ett ytterlager med mossa, därefter ett lager av gräs och slutligen ett tjockt foder av fjädrar och hår. Äggen är fyra till sex till antalet och gulvita, blåaktiga eller grönaktiga med kraftiga fläckar i rödbrunt, svartbrunt och violett. Kullen läggs vanligen i senare hälften av juni. Endast honan ruvar och äggen kläcks efter 10-14 dygn. Båda föräldrarna matar ungarna som är kvar i boet ett par veckor. Födan, som levereras i näbben, består av insekter -  flugor, mygg, harkrankar och fjärilar. Under vinterhalvåret livnär sig däremot snösparven till större delen på växtföda, i första hand frön.
I augusti samlas snösparvarna i flockar, och de drar söderut i september till november.
En hel del övervintrar inom landet men andra flyttar till Brittiska öarna och Mellaneuropa. Tillfälligt går de ända ned till Medelhavsländerna.

Förr kallades snösparv även snölärka.

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck

Bilder: Via Wikimedia Credit: U.S. Fish and Wildlife Service. Donna Dewhurst
och
By pbonenfant (Snow Bunting) [CC-BY-2.0 (http://creativecommons.org/licenses/by/2.0) or CC-BY-2.0 (http://creativecommons.org/licenses/by/2.0)], via Wikimedia Commons