Turturduva  Streptopelia turtur

Latinskt namn:
Streptopelia turtur - Släktnamnet "Streptopelia" är uppbyggt av det grekiska ordet "streptos", vilket betyder vriden och syftar på den för släktet karakteristiska böjda halsfläcken, samt det likaså grekiska "pelia", duva. Artnamnet "turtur" syftar på lätet.

Typiska kännetecken:
Liten duva. Ca 28 cm. Rödbrun svartfläckig ovansida. På halsen några svarta och ljusa sneda streck. Undersidan ljus. Stjärten svart med vitt tydligt band i spetsen.

Finnes:
Häckar inte i Sverige men observeras ibland främst i de sydöstra delarna av landet.

Äter:
Frön

Läte:
Spellätet ett spinnande "turr turr".

Häckar:
Inte i Sverige.

Parningsspelet påminner  mycket om ringduvans. Hanen utför en flyglek, varvid han stiger brant upp i luften med stjärten utspärrad, för att sedan glida nedåt med vingar och stjärt utspända. Hannen uppvaktar också honan med en serie snabba djupa bugningar framför henne. Halsfläckarnas fjädrar hålls då utspärrade, och under den djupa bugningen kommer huvudet framifrån förefalla  inramat av de två böjda, svartvita fälten.

Till sina vanor påminner turturduvan i stort sett om ringduvan men föredrar kulturlandskapets öppnare marker, där man finner den häckande i dungar, parker, höga häckar och t. o. m. i större buskar.
Boet är en tunn plattform hopfogad av fina kvistar och ibland fodrad med hår och växtdelar. Äggen är vita och i regel två i kullen. De ruvas ca 14 dagar av båda könen omväxlande, och ungarna lämnar boet efter 18-20 dagar. Vanligen två kullar.

Till skillnad från andra duvor är Turturduvan en långdistansflyttare och övervintrar i tropiska Afrika.

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck