Ärtsångare  Sylvia curruca

Latinskt namn:
Sylvia curruca - Namnet "Sylvia" kommer från det latinska silva som betyder skog. Artnamnet "curruca" betydelse är osäker. Möjligen är ordet ljudhärmande, med syftning på de klapprande tonerna i sången.

Typiska kännetecken:
12-14 cm. Gråbrun ovansida och ljus undersida. Grå hjässa och mörka ben.

Finnes:
Större delen av landet utom längst i norr.

Äter:
Insekter, larver, blötdjur och bär.

Läte:
Sången är ca 2 sekunder lång och består av ett kort pladder som övergår till ett entonigt skallrande läte (som ljudet av torkade ärtor som skakas i en plåtburk vilket förmodligen gett fågeln dess namn)

Häckar:
Bo av gräs, rötter, hår och strån som göms i täta busksnår eller träd. Hannen bygger, liksom många andra sångare, flera bon av vilka honan sedan väljer ut ett. Honan lägger 3 till 5 ägg som omväxlande ruvas av båda föräldrarna i knappt två veckor. Huvudsaklig häckningstid är maj till juli. Ungarna stannar i boet i upp till 14 dagar.

I de syd- och mellansvenska enbackarna är ärtsångaren en av karaktärsfåglarna. Den förekommer även i trädgårdar, parker och öppna skogsområden. Ärtsångaren kan vara svår att få syn på eftersom den oftast rör sig i täta busksnår. Även när den sjunger brukar den vara dold. Den bästa chansen att se den gråbruna fågeln med dess karaktäristiskt askgråa huvud är när ungarna lämnat boet och den kommer fram till trädgårdens bärbuskar.

Sedan mitten av 1970-talet har antalet ärtsångare i ett längre perspektiv varit tämligen konstant. Detta kan delvis förklaras med att den övervintrar i östra Afrika och således undgått torkperioderna som drabbat de tropikflyttande arter som övervintrar i Saheleområdet i Västafrika. Den svenska populationen är uppskattad till 150.000 till 400.000 par.

Ärtsångaren övervintrar i Östafrikas tropiker dit den beger sig i augusti-september. Tillbaka i slutet av april/början av maj.

Källa: Wikipedia, P2-fågeln