Slaguggla Strix uralensis
Slaguggla © Steve Dahlfors
Latinskt namn:
Strix uralensis liturata - Strix betyder uggla medan uralensis syftar på nominatrasens utbredning kring Ural i Ryssland. I Sverige finns en underart till nominatrasen som har latinnamnet "liturata".
Typiska kännetecken:
50-60 cm. Vingspann 100-125 cm. Ganska ljust intryck, gråbrunbiege. Små svarta ögon och orange/gul näbb. Rundade vingar.
Finnes:
Norrlands skogsland och söderut till Dalarna och norra Uppland. Tätast från Uppland till Medelpad.
Äter:
Sorkspecialist. Äter även groddjur, insekter och fåglar.
Läte:
Hanens sång består av ett sjustavigt rytmiskt djupt hoande. Först två stavelser följda av fyra sekunders tystnad, följt av två liknande stavelser omedelbart följd av tre till.
Häckar:
Det normala är att Slagugglan häckar i grova höga stubbar men idag sker häckningen ofta i specialgjorda holkar.
Slagugglan börjar spela redan i februari- mars. Äggen läggs som regel i april. De är normalt två till fyra, ibland upp till sex. Då de läggs med tre dagars mellanrum och ruvningen påbörjas när första ägget lagts, kommer storleksskillnaderna i större kullar att bli mycket utpräglade. Honan ruvar ensam under ca 28 dagar och matas under denna tid av hanen. Även om ungarna inte blir flygfärdiga förrän efter ytterligare en dryg månad, lämnar de oftast boet avsevärt tidigare men stannar i dess närhet. Sedan ungarna kläckts försvarar slagugglorna sitt bo med stor frenesi och anfaller i snabba attacker med sikte på huvudet.
Slagugglan jagar i stor utsträckning på samma sätt som kattugglan, d. v. s. genom att sittande på en fritt belägen plats lyssna och spana efter byte, som den sedan ljudlöst slår ned på. Den kan emellertid också i flykten avpatrullera öppna marker av olika slag. Bytesdjuren utgörs huvudsakligen av sorkar, möss och näbbmöss, men dessutom förekommer enstaka exemplar av både skogsfågel, småfågel, ekorre och småvessla. Den har dessutom konstaterats äta insekter. Trots att alltså även slagugglan i stor utsträckning förlitar sig på gnagarna som stapelföda är den mycket stationär och övervintrar som regel inom den trakt där den häckat. Enstaka strykande exemplar noteras ibland söderu i landet.
Slaguggla förekommer i områden med grovstammiga träd och myrar, ofta i närheten av hyggen eller öppet vatten. Den undviker tät skog men kan trivas där skog och jordbruksbygd möts. Det moderna skogsbruket missgynnar slagugglan eftersom häckningsstubbarna försvinner
Slaguggla är landskapsfågel för Hälsingland.
Källa: Wikipedia.