Brunand

Latinskt namn:
Aythya ferina – vilket betyder ungefär ”vild” eller ”vildaktig and”.

Typiska kännetecken:
45 cm. Hannen jämnt ljusgrå med brunt huvud, svart bröst och svart vid stjärtroten. Honan mer diskret färgad i brunt och grått.

Förväxlingsrisk:
Bläsand: Bläsanden har en gräddvit pannbläs på huvudet och bröstet är ljust vinrött.

Finnes:
Häckar sparsamt och med stora luckor i utbredningen i Syd- och Mellansverige och mycket sällsynt längs norrlandskusten. Mer koncentrerat i landets östra delar.

Äter:
Späda skott av nate och andra vatten växter, rotstockar, vatteninsekter, kräftdjur och grodyngel.

Läte:
Svaga visslande läten.

Häckar:
Föredrar vegetationsrika slättsjöar och dammar. Boet placeras gärna i en starrtuva, men kan också ligga i tät vass, varvid det då ofta är halvflytande. De grågröna äggen som är 6 – 11 stycken i antal ruvas i 25 dagar. En egendomlighet för brunanden är att bland de vuxna fåglarna ofta verka finnas fler hanar än honor. Under parningstiden följs därför varje hona i regel av flera uppvaktande hanar.

Namnet nämns första gången cirka 1786. Antagligen ursprungligen finlandssvenskt, eftersom arten är östlig och troligen uppträdde i Finland först. ”Brun-” efter hanens rödbruna huvud och hals. Arten har även kallats för rödhalsad dykand.

Brunanden har sitt ursprung i östra Europa och Centralasien och kom till Sverige i jämförelsevis sen tid, i stort sett efter 1850-talet. Första häckningarna konstaterades på Gotland och i Norrköpingstrakten. Sverige är nordvästgränsen för brunandens egentliga utbredningsområde.

I mitten av 1970-talet beräknades det svenska beståndet uppgå till cirka 5.000 par. Arten har sedan minskat kraftigt i antal och beståndet idag beräknas till ungefär 300-400 häckande par varav cirka hälften finns i sjön Tåkern. Vad minskningen beror på vet man inte riktigt men man tror att det kan hänga ihop med att antalet skrattmåskolonier också har minskat. Brunand häckar nämligen gärna i anslutning till skrattmåskolonier.

De flesta brunänder lämnar vårt land i september och oktober och flyttar då till Danmark eller västra Europa. Många övervintrar dock i södra Sverige, och då uppehåller de sig mest i sötvatten så länge sjöarna är isfria. Återkomsten sker i mars – april.

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck, Fåglarna i Sverige – antal och förekomst (2025)

Länkar:
Wikipedia
Artportalen:
– Bildgalleri
– Rapporterade observationer av brunand