Mindre korsnäbb, hane © Steve Dahlfors
Latinskt namn:
Loxia curvirostra – Loxia lär komma från grekiska och betyder ”böjd åt sidan” och curvirostra betyder ”krökt näbb”.
Typiska kännetecken:
17 cm. Stor kraftig fink med korslagd näbbspets. Hanen är röd och honan grågrön. Hannens röda och honans gröngula övergump syns tydligt i flykt.
Förväxlingsrisk:
Större korsnäbb: Har kraftigare näbb och kortare hals.
Finnes:
Hela Sverige där det växer barrträd. Vanligast i grandominerad barrskog. Inte ortstrogen utan följer hellre tillgången på grankottar.
Äter:
Företrädelsevis frön från grankottar.
Läte:
En grönfinkslik sång med oregelbundet kvitter, skärande toner uppblandat med lockläten och sträva läten. En ingrediens i sången är det karakteristiska locklätet tjipp-tjipp-tjipp eller tjypp-tjypp-tjypp. Dessvärre har större korsnäbben ett nästan alldeles likadant lockläte; enligt mångas åsikt kan arterna ej skiljas på locklätet.
Häckar:
Häckar redan i februari. Honan bygger ett bo av ris, strån, fjädrar och djurhår högt upp i en gran, där hon lägger två till fem ägg som hon själv ruvar i cirka två veckor. Hanen matar henne under denna tid. De första dagarna efter kläckningen skaffar hanen mat till hela familjen då ungarna behöver kontinuerlig uppvärmning av honan. Efter dryga två veckor lämnar ungarna boet men matas fortfarande en tid av föräldrarna. Mindre korsnäbben häckar mestadels i tämligen fristående träd och undviker täta skogar.
Liksom hos de andra korsnäbbarna är näbbhalvornas båda spetsar korsade, vilket är orsaken till släktets namn. Mindre korsnäbben är specialiserad på att äta av kottar och den ovanligt formade näbben är anpassad för att fågeln ska kunna plocka frön från grankotten.
Hanen är röd, undersidan ljusare än översidan. Det röda är särskilt distinkt på övergumpen. Ryggen har en brun ton. Vingarna och stjärten är svartbruna. Näbben och iris är bruna. Honan är grågrön med brunaktig rygg och mörkfläckig ovansida. Övergumpen är gröngul. Vissa hanar kan ha en fjäderdräkt som är mer grönaktig och honlik, och på motsvarande sätt förekommer honor med röda fjädrar. På våren fällas fjädrarnas bräm, vilket gör fjäderdräktens färg klarare hos både hanen och honan. Ungfåglarna liknar mest honan men har en tydlig mörk längsstreckning både på över- och undersidan.
Förutom den karaktäristiska näbben och den markant kluvna stjärten identifieras korsnäbbarna i allmänhet på fjäderdräktens färg: röd hos hanen, grågrön eller gulgrön hos honan. Kroppen är kraftig, vingarna långa, flykten snabb och locklätena lätta att bestämma till släktet (men ofta inte till vilken korsnäbbart). Korsnäbbarna klänger omkring i träden på ett papegojliknande sätt och påminner, även till utseendet, något om små papegojor. Bändelkorsnäbben avviker från de andra två korsnäbbarterna genom sina vita, bofinklika vingband. Större och mindre korsnäbben är däremot utomordentligt lika varandra. Den enda detalj som i fält skiljer dessa arter åt är näbben, som hos mindre korsnäbben är smalare och lättare byggd.
Generellt brukar mindre korsnäbb förknippas med granskog, större korsnäbb med tallskog och bändelkorsnäbb med lärkträd.
Mindre korsnäbb är Medelpads landskapsfågel.
Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck
Länkar:
Wikipedia
Artportalen:
– Bildgalleri
– Rapporterade observationer av mindre korsnäbb