Bläsand  Anas penelope

Bläsand, hanne © Steve Dahlfors Bläsand, hona © Steve Dahlfors

Latinskt namn:
Anas penelope - vilket var namnet på en and hos Aristoteles.

Typiska kännetecken:
45 - 51 cm. Hanen i praktdräkt en iögonfallande gulaktig pannbläs. Ljust vinrött bröst.

Förväxlingsrisk:
Brunand: Helt brunt huvud som kontrasterar mot det svarta bröstet.

Finnes:
Häckar spritt över hela landet men övervägande häckar i de norra delarna.

Äter:
I högre grad än övriga änder så hämtar bläsanden sin föda ur växtriket. Äter gärna då spätt gräs, nate och andra vattenörter. Ungarna är dock beroende av animalisk föda.

Läte:
En lite vinande melodisk vissling.

Häckar:
Häckar lite varstans i anslutning till vattendrag, små tjärnar eller sjöar. 

Namnet bläsand kommer av att hannen i praktdräkt har en gräddfärgad pannbläs på det i övrigt rödbruna huvudet. Arten har även kallats för viand, vriand och brunnacke. Bläsandens historia i norra Sverige är mycket bristfälligt känd. Sedan däremot är artens spridning söderut under de senaste 50 åren väl dokumenterade. I Dalarna saknades bläsanden helt som häckfågel i början av seklet, men sedan 40-talet har antalet häckningar ökat betydligt. Arten har efter hand sakta men säkert spridit sig allt längre söderut.

Det svenska beståndets storlek år 2018 bör uppgå till 15.000 – 20.000 par.

Boet byggs i skydd av tät vegetation. Det kan ligga i en tuva på sank mark eller i ljung och annan risvegetation i skogen ganska långt från vatten. Ofta döljs det då av buskar eller nedhängande grenar. De 6 till 12 gulvita äggen läggs i maj eller juni och ruvas i omkring 23 dygn. Till skillnad mot vuxna fåglar så är ungarna beroende av animalisk föda såsom vatteninsekter och snäckor. I motsats till övriga änder blir bläsandens ungar könsmogna först efter två års ålder.

Under september månad till oktober månad flyttar bläsänderna söderut. De kan då uppträda i stora flockar och flyttar då oftast längs med kusterna. Övervintrar i huvudsak i västra och sydvästra Europa. Återkommer sedan april och maj. 

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck