Brunand  Aythya ferina

Brunand, hanne © Steve Dahlfors Brunand, hona © Steve Dahlfors

Latinskt namn:
Aythya ferina - vilket betyder ungefär, kött av villebråd vilket syftar på att fågeln är en vildand.

Typiska kännetecken:
45 cm. Hannen jämnt ljusgrå med brunt huvud, svart bröst och svart vid stjärtroten. Honan mer diskret färgad i brunt och grått.

Förväxlingsrisk:
Bläsand: Bläsanden har en gräddvit pannbläs på huvudet och bröstet är ljust vinrött.

Finnes:
Häckar sparsamt i hela Sverige men mer koncentrerat i landets östra delar.

Äter:
Späda skott av nate och andra vatten växter, rotstockar, vatteninsekter, kräftdjur och grodyngel.

Läte:
Svaga visslande läten.

Häckar:
Föredrar vegetationsrika slättsjöar och dammar. Häckar gärna i en skrattmåskoloni. 

Namnet nämns första gången ca. 1786. Antagligen ursprungligen finlandssvenskt, eftersom arten är östlig och troligen uppträdde i Finland först. ”Brun-” efter hannens rödbruna huvud och hals. Arten har även kallats för rödhalsad dykand.

Brunanden har invaderat Sverige i jämförelsevis sen tid, i stort sett efter 1850-talet. Första häckningarna konstaterades på Gotland och i Norrköpingstrakten.

I mitten av 1970-talet beräknades det svenska beståndet uppgå till ca. 5.000 par. Arten har sedan minskat kraftigt i antal så beståndet idag beräknas till kanske bara 1.000 häckande par. Vad minskningen beror på vet man inte riktigt men man tror att det kan hänga ihop med minskningen av att antalet skrattmåskolonier också har minskat. En egendomlighet för brunanden är att bland de vuxna fåglarna ofta verka finnas fler hannar än honor. Under parningstiden följs därför varje hona i regel av flera uppvaktande hannar.

Boet placeras gärna i en starrtuva, men kan också ligga i tät vass, varvid det då ofta är halvflytande. De grågröna äggen som är 6 – 11 stycken i antal ruvas i 25 dagar.

De flesta brunänder lämnar vårt land i september och oktober och flyttar då till Danmark eller västra Europa. Många övervintrar dock i södra Sverige, och då uppehåller de sig mest i sötvatten så länge sjöarna är isfria. Återkomsten sker i mars – april.

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck