Gråtrut  Larus argentatus

Latinskt namn:
Larus argentatus - vilket betyder, silvergrå mås.

Typiska kännetecken:
56-66 cm. Grå mantel och gråa vingovansidor, svarta vingspetsar med vita inslag. Skära ben. Grov, gul näbb med en orangeröd fläck. Observera att gråtruten har fyra åldersklasser innan den vuxna fågelns färger. Som ungfågel är den vit och brunspräcklig och svår att skilja åt från andra trutar och måsar.

Förväxlingsrisk:
Fiskmås: Fiskmåsen är mindre, har gulgröna ben och klenare näbb som är gulgrön. Saknar trutarnas orangeröda näbbfläck.
Silltrut: Silltruten har svart mantel och svarta vingovansidor.

Finnes:
Häckar allmänt runt våra kuster. Iinlandet förekommer den spridd upp tillsödra Lappland och Västerbotten, men även i norra Lappland finns den sporadiskt.

Äter:
Död fisk, allehanda avfall samt daggmask och insekter som den plockar på åkrar eller avskrädeshögar. Den letar även upp kräftdjur, musslor, döda eller skadade fåglar samt ägg och fågelungar.

Läte:
Har flera klagande eller skrockande läten. På våren ett högt ekande "gä-gä-gäh".

Häckar:
Bygger ofta bo i kolonier med andra måsfåglar på kala eller klippiga öar i skärgården eller vid större insjöar, men även ensamma häckningar förekommer. 

Namnet nämns 1783 och är nog ursprungligen ett dialektnamn från Stockholm skärgård. "Grå-" syftar på den grå manteln. Arten har även kallats gråmås.

De flesta gråtrutarna som anländer till häckningsplatsen är redan parade. Yngre oparade fåglar uppehåller sig flockvis på någon klipprygg eller sanddyn i närheten och i dessa "klubbar" försiggår parbildningar. Gråtruten häckar gärna i stora kolonier. I öfattiga kust- och skärgårdsområden kan kolonierna bli mycket stora. Under en inventering 1980 räknades till t.ex. 8000 häckande par på Hallands Väderö.

Bona placeras i regel på kala och ganska branta klippartier. I det inre av skärgården eller i inlandet kan man dock finna gråtrutbon även i gles skog av hällmarkstyp på mindre holmar. Den av torrt gräs, rötter, mossa och tång bestående bobalen kan bli upp till 25 cm hög, och det är vanligt att samma bale används år efter år. De tre äggen som läggs redan i april – maj är olivgrå med mörkbruna fläckar på. Ruvningstiden är 26 dygn. Ungarna tigger mat genom att picka på den orangeröda fläcken som finns på den undre näbbhalvan hos föräldrarna.

För att finna föda till ungarna kan föräldrarna göra regelbundna exkursioner till avstjälpningsplatser , åkrar eller hamnar som ligger flera mil bort. Vid fara söker ungarna upp klippskrevor eller vegetation där de trycker sig mot marken för att smälta in med sin dundräkt. Föräldrarnas direkta attacker utgör också ett effektivt skydd mot inkräktare.

Det svenska antalet häckande gråtrutar uppskattas till mellan 50.000 till 100.000 par. Sedan några år påträffas ofta sjuka och döda gråtrutar vid Östersjön. Sjukdomen påverkar antalet lyckade häckningar.

Även om de flesta av våra gråtrutar flyttar söderut under augusti till oktober stannar många kvar i hamnar och liknande platser där det finns öppet vatten. Liksom tranor och gäss, flyger gärna gråtruten i formation när den företar sig längre flygningar. 

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck