Havstrut  Larus marinus

Latinskt namn:
Larus marinus - Betyder "måsen som tillhör havet".

Typiska kännetecken:
64-78 cm. Ett vingspann på upp mot 170 cm. Det är lika stort vingspann som en häger.
Ser ut som en förstorad upplaga av en silltrut, som den annars kan förväxlas med. Nästan svart mantel och skära, eller köttfärgade ben samt stora vita fläckar på vingspetsarna.

Förväxlingsrisk:
Silltrut: Silltruten är mindre, har smalare näbb och gula ben. De flesta silltrutarna flyttar söderut under vintern, men skulle man se någon övervintrande ska man tänka på att även den i sin vinterdräkt har skära ben så då blir
storleken den mest avgörande skillnaden.

Finnes:
Häckar allmänt till sparsamt utmed våra kuster och i vissa större insjöar.

Äter:
Levande och död fisk, fiskrester, fågelungar och ägg samt allehanda avfall. Den kan också döda och äta upp andfåglar som är försvagade av sjukdom eller svält.

Läte:
Har ett djupt skrockande läte på häckplatsen. Annars ett djupt strävt ekande "gä-gä-gäh".

Häckar:
Häckar oftast i enstaka par men även lokalt i kolonier och nästan alltid på öar och skär. 

Namnet havstrut kommer troligen av att den, åtminstone i äldre tider, var mera knuten till havet än andra trutar. Den har även kallats havsmås.

Havstruten var känd som svensk häckfågel redan under 1700-talet och beskrevs då som en typisk för ytterskärgården. I samband med att havstruten sedan ökade i antal under 1960- till 1970-talet, började arten i allt större utsträckning slå sig ner i det inre av skärgårdarna och sedan så småningom även vid de större insjöarna. Det totala antalet häckande havstrutar idag är uppskattat till ca. 15.000 par.

Boet är ofta placerat på en kobbe i lä för vinden och byggt av mossa och torrt gräs. Under april och maj läggs de tre äggen som är ljust gulbruna och beströdda med mörkare bruna fläckar. De ruvas i 26 till 28 dagar och efter ytterligare 45 dagar är ungarna flygfärdiga.

Havstrutar kan genom störtdykningar nå byten som befinner sig nära en meter under vattenytan. På detta sätt kan den komma åt döda fiskar eller fiskrense som ligger botten men även fånga levande fisk som ål och flundra. Liksom andra måsar har den under senare tid även lärt sig att söka föda på avstjälpningsplatser och soptippar på fastlandet.

Under vintern flyttar havstruten endast söderut om isarna fryser och flyttar då inte längre ner än att den kan hitta öppet vatten. 

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck