Tamduva Columba livia
Tamduva © Steve Dahlfors
Typiska kännetecken:
33 cm. Härstammar ursprungligen från den vilda klippduvan och förekommer idag med stora individuella dräktvariationer. En del liknar klippduvan och kan vara omöjliga att skilja från denna. Tamduvan har grå dräkt (ljusare ovan), vit övergump och breda svarta vingband. Vingundersidorna är vita och skiljer sig från skogduvans, som är grå. Halssidorna kan också vara grönskimrande. Från denna typ finns sedan alla övergångar via spräckligt vitgrå till helt vita. Även individer med helt andra färger förekommer, exempelvis brun, svart och rödaktig.
Förväxlingsrisk:
Ringduva, Skogsduva
Finnes:
Tamduvan finns i samhällen och städer över större delar av landet med undantag för delar av Norrland.
Äter:
Vegetabilisk föda där frön, gröna skott och knoppar är viktiga näringskällor. Tar i städer även brödsmulor och utnyttjar foderplatser.
Läte:
Ett kuttrande läte.
Häckar:
På alla typer av byggnader, öppet eller i håligheter. Boet byggs av båda föräldrarna och består av tunna pinnar, rötter, fjädrar m.m. Paret håller ihop hela livet. Vinterhäckningar kan förekomma.
Arten presenteras här endast som tamduva, men är ursprungligen en klippduva som genom åren har framavlats till att bli en uthållig flygare med bra lokalsinne.
Duvan tillhör de allra äldsta husdjuren. Från Medelhavsområdet rinns det uppgifter om tama duvor för åtminstone 2000 år sedan. Det svenska beståndet härstammar från domesticerade fåglar som släppts, flytt eller flugit vilse. Antalet häckande par uppskattas i landet till 100.000.
Duvan är enligt gammal svensk folktro en fågel som kan berätta om det kommande vädret. I Leksand säger man att: "Kommer duvorna till gårds, blir det oväder." I Färila påstås det: " Lägger duvan ägg i Februari, blir våren tidig."
Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck