Vinterhämpling  Carduelis flavirostris

Latinskt namn:
Carduelis flavirostris - vilket betyder ungefär gulnäbbad tistelätaren.

Typiska kännetecken:
14 cm. En gråbrunspräcklig fågel som ofta håller till på marken. Hanen är svagt rosa på övergumpen.

Förväxlingsrisk:
Gråsiska: Har liten svart haklapp och röd pannfläck samt oftast gråare i dräkten.

Finnes:
Häckar egentligen inte i Sverige, men besöker de södra delarna av landet under vintern.

Äter:
Lever mer eller mindre uteslutande av fröer.

Läte:
Ett studsande "tjutt tjululutt".

Häckar:
I öppna trädlösa landskap med hedliknande vegetation. Bygger sitt bo bland klippor och i klippskrevor.

Namnet vinterhämpling har en ganska komplicerad historia, speciellt då det latinska namnet. Linné som namnsatte fågeln hade aldrig själv sett den i verkligheten utan bara på bild och tyckte då att det såg ut som en fink, varför den fick namnet "fringilla" (se latinnamn på exempelvis bofink). Ett par hundra år senare kom man på att det inte var en fink, utan antog då att det var en gråsiska. Ännu lite senare upptäckte man att det inte heller var en gråsiska och fick då sitt nuvarande namn. Det svenska namnet, vinterhämpling, har den fått för att den uteslutande syns under vintern. Arten har också kallats för riska, gulnäbbad fink, och gulnäbbad hämpling.

Under större delen av 1700-talet var arten helt okänd som häckfågel. Det första häckningsfyndet i Sverige gjordes inte förrän 1875 då ett bo hittades vid Karesuando i Torne Lappmark. Sedan dess har bara ett fåtal bon hittats. Sverige ligger egentligen öster om artens utbredningsområde. Huvuddelen av det europeiska beståndet finns i Norge där arten häckar tämligen allmänt. Det norska beståndet bedöms vara i storleksordningen 100.000 – 500.000 par. Många av dessa kommer ner till Sydsverige under hösten och vintern.

Vinterhämplingen är typisk för ett öppet, trädlöst, hedartat landskap med rik förekomst av kala klippor.

Hannen är en flitig sångare och börja gnola på sin låt redan under vintern. Bygger ett enkelt bo i en klippskreva eller på marken, som fodras med fjädrar. De 5 – 6 äggen har mörka fläckar mot en blå bakgrund. Ofta läggs två kullar, en i maj och en i början av juli månad. De matade ungarna får nog en hel del insektskost, men som vuxen äter vinterhämplingens endast fröer.

Under flyttningen ses vinterhämplingen årligen i södra och mellersta Sverige antingen i småflockar eller tillsammans med andra finkar.

Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck